Psaltaren 39
1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
“To the chief musician, to Jeduthun, a psalm of David.” I said, I will guard my ways, that I sin not with my tongue: I will guard my mouth with a muzzle, while the wicked is before me.
2 Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»
I was dumb in deep silence, I was quite still, even from [speaking] good; but my pain was greatly excited;
3 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
My heart was hot within me, in my self-communing there burnt a fire: [then] spoke I with my tongue,
4 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
Let me know, O Lord, my end, and the measure of my days, what it is: I wish to know when I shall cease to be.
5 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
Behold, measured out with the span hast thou made my days; and my whole duration is nothing before thee: yea, as nothing but vanity doth every man stand here. (Selah)
6 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
As nothing but a shadowy image doth man walk about, yea, for vanity only do all make a noise: he heapeth up his gains, and knoweth not who shall gather them.
7 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
And now, what shall I wait for, O Lord? my hope is in thee.
8 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
From all my transgressions deliver thou me: render me not the object of reproach of the worthless.
9 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
I was dumb, I opened not my mouth; because thou hadst done it.
10 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
Remove thou thy plague away from me: from the blows of thy hand am I consumed.
11 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
When thou with corrections chastisest man for iniquity, thou causest his excellence to melt away as [if eaten by] the moth: yea, nothing but vanity is every man. (Selah)
12 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
Hear my prayer, O Lord, and give ear unto my cry; be not silent at my tears; for a stranger am I with thee, a sojourner, like all my fathers.
13 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder. Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
Leave off from me, that I may recover strength, before I go hence, and am no more.
