Psaltaren 39
1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
To the chief Musician, [even] to Jeduthun, A Psalm of David. I said, I will take heed to my ways, that I sin not with my tongue: I will keep my mouth with a bridle, while the wicked is before me.
2 Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»
I was dumb with silence, I held my peace, [even] from good; and my sorrow was stirred.
3 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
My heart was hot within me, while I was musing the fire burned: [ then] spake I with my tongue,
4 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
LORD, make me to know mine end, and the measure of my days, what it [is; that] I may know how frail I [am].
5 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
Behold, thou hast made my days [as] an handbreadth; and mine age [is] as nothing before thee: verily every man at his best state [is] altogether vanity. (Selah)
6 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
Surely every man walketh in a vain shew: surely they are disquieted in vain: he heapeth up [riches], and knoweth not who shall gather them.
7 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
And now, Lord, what wait I for? my hope [is] in thee.
8 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
Deliver me from all my transgressions: make me not the reproach of the foolish.
9 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
I was dumb, I opened not my mouth; because thou didst [it].
10 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
Remove thy stroke away from me: I am consumed by the blow of thine hand.
11 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
When thou with rebukes dost correct man for iniquity, thou makest his beauty to consume away like a moth: surely every man [is] vanity. (Selah)
12 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
Hear my prayer, O LORD, and give ear unto my cry; hold not thy peace at my tears: for I [am] a stranger with thee, [and] a sojourner, as all my fathers [were].
13 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder. Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
O spare me, that I may recover strength, before I go hence, and be no more.
