Psaltaren 39

1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

For Jeduthun, the music director. A psalm of David. I told myself, “I will be careful in what I do, and not sin in what I say. I will keep my mouth shut when the wicked are around.”

2 Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

So I was completely silent—I didn't even say anything good. But the pain inside only got worse.

3 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

My mind burned as if on fire; I had to say what I was thinking:

4 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

Lord, remind me. How short is my life? How long do I have? Remind me how quickly my life will pass.

5 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

Just look at the tiny amount of days you have given me! In your eyes my whole lifetime is like nothing. Our lives here are just a breath… (Selah)

6 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)

Human beings are just shadows walking around. They pointlessly rush through life, trying to pile up possessions without knowing who will get them.

7 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

So Lord, what am I looking for? I put my hope in you.

8 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

Save me from my rebellion. Don't let me be mocked by fools.

9 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

I will stay quiet, I won't say a word, for it's you who has done this to me.

10 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

Please stop hitting me! Your beating has worn me out!

11 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

When you discipline us, reprimanding us for our sins, it's like a moth eating up what is precious to us. All of us are just a breath… (Selah)

12 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)

Please hear my prayer, Lord! Listen to my cry for help! Don't be deaf to my weeping. Please treat me as your guest, passing through, just like my forefathers.

13 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder. Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.

Please leave me alone so I can be cheerful again, before I am dead and gone.