Psaltaren 39
1 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
I said, I will take heed to my ways, that I sin not with my tongue. I will keep my mouth with a bridle while the wicked man is before me.
2 Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»
I was mute with silence. I held my peace, even from good, and my sorrow was stirred.
3 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.
My heart was hot within me. While I was musing the fire burned. Then I spoke with my tongue:
4 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.
Jehovah, make me to know my end, and the measure of my days, what it is. Let me know how frail I am.
5 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.
Behold, thou have made my days as handbreadths, and my life-time is as nothing before thee. Surely every man at his best condition is altogether vanity. (Selah)
6 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. (Sela)
Surely every man walks in a shadow. Surely they are disquieted in vain. He heaps up, and knows not who shall gather them.
7 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.
And now, Lord, what do I wait for? My hope is in thee.
8 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.
Deliver me from all my transgressions. Make me not the reproach of the foolish.
9 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.
I was mute. I opened not my mouth, because thou did it.
10 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.
Remove thy stroke away from me. I am consumed by the blow of thy hand.
11 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.
When thou have corrected man with rebukes for iniquity, thou make his beauty to disintegrate like a moth. Surely every man is vanity. (Selah)
12 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. (Sela)
Hear my prayer, O Jehovah, and give ear to my cry. Keep not silent at my tears, for I am a stranger with thee, a sojourner, as all my fathers were.
13 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder. Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.
O spare me, that I may recover strength before I go from here, and be no more.
