Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse.
Dawut yazghan küy: — (Eslime üchün) I Perwerdigar, ghezipingde tenbih bermigeysen, Qehringde méni jazalimighaysen!
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Chünki oqliring méni zeximlendürüp sanjidi, Qolung üstümdin qattiq basti.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Qattiq gheziping tüpeylidin etlirimde héch saqliq yoq, Gunahim tüpeylidin ustixanlirimda aram yoqtur.
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Chünki gunahlirim boyumdin tashti; Ular kötürelmigüsiz éghir yüktek méni bésiwaldi.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Exmeqliqimdin jarahetlirim sésip, shelwerep ketti.
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Azabtin bellirim tolimu pükülüp ketti, Kün boyi ghemge pétip yürimen!
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Chatiraqlirim otqa toldi, Etlirimning saq yéri yoqtur.
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Men tolimu halsirap, ézilip kettim; Qelbimdiki azab-qayghu tüpeylidin hörkireymen.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Reb, barliq arzuyum köz aldingdidur; Uh tartishlirim Sendin yoshurun emes;
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Yürikim jighildap, halimdin kettim; Közlirimning nuri öchti.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Yar-buraderlirimmu méni urghan waba tüpeylidin, özlirini mendin tartti; Yéqinlirimmu mendin yiraq qachti.
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Jénimni almaqchi bolghanlar tuzaq quridu; Manga ziyanni qestligenler zehirini chachmaqta; Ular kün boyi hiyle-mikirlerni oylimaqta.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Lékin men gas ademdek anglimaymen, Gacha ademdek aghzimni achmaymen;
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Berheq, men angliyalmaydighan gaslardek bolup qaldim; Aghzimda qilidighan reddiye-tenbih yoq.
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Chünki ümidimni Sen Perwerdigargha baghlidim; Reb Xudayim, Sen iltijayimgha ijabet qilisen.
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Chünki men: — «Ular méning üstümge chiqip maxtanmighay; Bolmisa, putlirim téyilip ketkende, ular shadlinidu» — dédim men.
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Chünki men deldengship, tügishey dep qaldim, Azabim köz aldimdin ketmeydu.
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Chünki men öz yamanliqimni iqrar qilimen; Gunahim üstide qayghurimen.
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Lékin düshmenlirim jushqun hem küchlüktur; Qara chaplap, manga nepretlen’genlerning sani nurghundur.
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Wapagha japa qilidighanlar bolsa, men bilen qarshilishidu; Chünki men yaxshiliqni közlep, intilimen.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
I Perwerdigar, mendin waz kechmigeysen! I Xudayim, mendin yiraqlashmighaysen!
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
I Reb, méning nijatliqim, Manga chapsan yardem qilghaysen!
