Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse.
Dawid dwom. Adesrɛ. Ao Awurade, nka mʼanim wɔ wʼabofuo mu na ntwe mʼaso wɔ wʼabufuhyeɛ mu.
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Wo bɛmma ahwire me mu, na wo nsa adwerɛ me.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Wʼabofuhyeɛ no enti, ahoɔden biara nni me mu; me bɔne enti, me nnompe ahodwo.
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Mʼafɔdie amene me te sɛ adesoa a emu yɛ duru dodo.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Mʼakuro bɔn na aporɔ ɛsiane me bɔne mu agyimisɛm enti.
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Makoto na wɔabrɛ me ase; da mu nyinaa menantenante twa agyaadwoɔ.
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Mʼakyi dompe mu yea boro so: ahoɔden biara nni me onipadua mu.
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Mabrɛ na mapɛkyɛ koraa. Mʼakoma mu yea ma me si apinie.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Ao Awurade, deɛ merehwɛ anim nyinaa da wʼanim; mʼapinisie nhintaa wo.
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Mʼakoma bɔ paripari, na mʼahoɔden asa mpo mʼaniwa aduru sum.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Mʼapirakuro enti me nnamfonom ne mʼayɔnkofoɔ mmɛn me; mʼafipamfoɔ twe wɔn ho firi me ho.
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Wɔn a wɔpɛ sɛ wɔkum me no sum me mfidie, wɔn a wɔpɛ sɛ wɔha me no di me sɛeɛ ho nkɔmmɔ. Ɛda mu nyinaa wɔdwene nnaadaasɛm ho.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Mete sɛ ɔsotifoɔ a ɔnte asɛm, mete sɛ mumu a ɔntumi nkasa.
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Mayɛ sɛ obi a ɔnte asɛm, deɛ nʼano ntumi mma mmuaeɛ.
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Ao Awurade, meretwɛn wo; Ao Awurade me Onyankopɔn, wobɛgye me so.
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Mekaa sɛ, “Mma wɔn ani nnye; anaa mma wɔnhoahoa wɔn ho wɔ me nan a awatiri no enti.”
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Mereyɛ mahwe ase, na me yea da so wɔ me mu.
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Meka me mfomsoɔ kyerɛ; me bɔne hyɛ me so.
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Bebree na wɔyɛ mʼatamfoɔ; wɔn a wɔtane me kwa no dɔɔso.
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Wɔn a wɔde bɔne tua me papa so ka no bɔ me ahohora ɛberɛ a mereyɛ papa.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Ao, Awurade nnya me. Ao me Onyankopɔn, nkɔ akyiri!
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Bra ntɛm bɛboa me, Awurade, mʼAgyenkwa. Wɔde ma ɔdwomkyerɛfoɔ no. Yedutun.
