Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse.
A Senhor, não me repreendas na tua ira, nem me castigues em teu furor.
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Porque as tuas flechas se cravaram em mim, e a tua mão sobre mim desceu.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Não há coisa sã na minha carne, por causa da tua colera; nem há paz em meus ossos, por causa do meu pecado.
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Pois já as minhas iniquidades sobrepassam a minha cabeça: como carga pesada são de mais para as minhas forças.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
As minhas chagas cheiram mal e estão corruptas, por causa da minha loucura.
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Estou encurvado, estou muito abatido, ando lamentando todo o dia.
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Porque as minhas ilhargas estão cheias de ardor, e não há coisa sã na minha carne.
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Estou fraco e mui quebrantado; tenho rugido pela inquietação do meu coração.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Senhor, diante de ti está todo o meu desejo, e o meu gemido não te é oculto.
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
O meu coração dá voltas, a minha força me falta; enquanto à luz dos meus olhos, ela me deixou.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Os meus amigos e os meus propinquos estão ao longe da minha chaga; e os meus parentes se põem em distância.
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Também os que buscam a minha vida me armam laços, e os que procuram o meu mal falam coisas que danificam, e imaginam astúcias todo o dia.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Mas eu, como surdo, não ouvia, e era como mudo que não abre a boca.
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Assim eu sou como homem que não ouve, e em cuja boca não há reprovação.
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Porque em ti, Senhor, espero; tu, Senhor meu Deus, me ouvirás.
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Porque dizia eu: Ouve-me, para que se não alegrem de mim: quando escorrega o meu pé, eles se engrandecem contra mim.
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Porque estou prestes a coxear; a minha dor está constantemente perante mim.
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Porque eu declararei a minha iniquidade; afligir-me-ei por causa do meu pecado.
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Mas os meus inimigos estão vivos e são fortes, e os que sem causa me odeiam se engrandecem.
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Os que dão mal pelo bem são meus adversários, porquanto eu sigo o que é bom.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Não me desampares, Senhor, meu Deus, não te alongues de mim.
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Apressa-te em meu auxílio, Senhor, minha salvação.
