Psaltaren 38

1 En psalm av David; till åminnelse.

زەبوورێکی داود، بۆ یادکردنەوە. ئەی یەزدان، بە تووڕەیی خۆت سەرزەنشتم مەکە، بە ڕقی خۆت تەمبێم مەکە.

2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

تیرەکانت منیان پێکا، دەستت منی خستە خوارەوە.

3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

بەهۆی تووڕەیی تۆوە تەندروستی لە لەشمدا نەماوە، بەهۆی گوناهمەوە ساغی لە ئێسقانەکانمدا نەماوە.

4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

تاوانەکانم بەسەر سەرم کەوتوون، وەک بارێکی گران کە توانام نییە هەڵیبگرم.

5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

برینەکانم بۆگەن بوون و چڵکیان کردووە، بەهۆی گێلایەتی خۆم.

6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

پشتم چەماوەتەوە و کووڕ بوومەتەوە، بە درێژایی ڕۆژ ماتەم دەگێڕم.

7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

کەلەکەم پڕ بووە لە ژانێکی سووتێنەر، تەندروستی لە لەشمدا نەماوە.

8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

بە تەواوی تێکشکاوم و بێهێز بووم، لەبەر نەهامەتی دڵم هەر دەناڵێنم.

9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

ئەی پەروەردگار، هەموو ئارەزووەکانم لەپێش چاوتە، ئاخ هەڵکێشانم لە تۆ شاردراوە نییە.

10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

دڵەکوتێمە و هێزم لەبەر بڕاوە، تەنانەت ڕووناکیش لە چاوانم بڕاوە.

11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

لەبەر برینەکانم دۆست و برادەرەکانم خۆیان لێم دەپارێزن، خزمانم لێم دوور دەکەونەوە.

12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

ئەوانەی بەدوای ژیانی منەوەن تەڵە دەنێنەوە، ئەوانەی دەیانەوێت ئازارم بدەن باسی تێکشکانم دەکەن، بە درێژایی ڕۆژ بیر لە فرتوفێڵ دەکەنەوە.

13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

بەڵام من وەک کەڕ وام، گوێم لێ نابێت، وەک لاڵ وام، ناتوانم دەمم بکەمەوە.

14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

وەک کەسێکم لێ هاتووە کە نابیستێت، هیچ بەهانەیەکیشی لە دەمی نەبێت.

15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

ئەی یەزدان، چاوەڕێی تۆ دەکەم، ئەی خودای پەروەردگارم، تۆ وەڵام دەدەیتەوە،

16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

چونکە گوتم: «مەهێڵە پێم دڵخۆش بن، یان کاتێک پێم دەخلیسکێت خۆیان بە گەورە بزانن لە سەرم.»

17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

خەریکە دەکەوم، هەمیشە ئازارەکانم لەگەڵمە.

18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

دان بە تاوانی خۆمدا دەنێم، بە گوناهی خۆم خەمبار دەبم.

19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

دوژمن چالاک و بەهێزن، ئەوانەی بەبێ هۆ ڕقیان لێمە زۆرن.

20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

ئەوانەی بەرامبەری چاکە خراپەم دەدەنەوە، دژایەتیم دەکەن، چونکە دوای چاکە کەوتووم.

21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

ئەی یەزدان، پشتگوێم مەخە، ئەی خودای من، لێم دوور مەکەوە.

22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

ئەی پەروەردگاری ڕزگارکەرم، خێرا بگە فریام.