Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse.
Mazmur Daud pada waktu mempersembahkan korban peringatan. TUHAN, janganlah menghukum aku dalam geram-Mu, dan janganlah menghajar aku dalam kepanasan murka-Mu;
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
sebab anak panah-Mu menembus aku, tangan-Mu telah turun menimpa aku.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Tidak ada yang sehat pada dagingku oleh karena amarah-Mu, tidak ada yang selamat pada tulang-tulangku oleh karena dosaku;
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
sebab kesalahanku telah menimpa kepalaku; semuanya seperti beban berat yang menjadi terlalu berat bagiku.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Luka-lukaku berbau busuk, bernanah oleh karena kebodohanku;
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
aku terbungkuk-bungkuk, sangat tertunduk; sepanjang hari aku berjalan dengan dukacita.
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Sebab pinggangku penuh radang, tidak ada yang sehat pada dagingku;
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
aku kehabisan tenaga dan remuk redam, aku merintih karena degap-degup jantungku.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Tuhan, Engkau mengetahui segala keinginanku, dan keluhkupun tidak tersembunyi bagi-Mu;
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
jantungku berdebar-debar, kekuatanku hilang, dan cahaya matakupun lenyap dari padaku.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Sahabat-sahabatku dan teman-temanku menyisih karena penyakitku, dan sanak saudaraku menjauh.
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Orang-orang yang ingin mencabut nyawaku memasang jerat, orang-orang yang mengikhtiarkan celakaku, memikirkan kehancuran dan merancangkan tipu daya sepanjang hari.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Tetapi aku ini seperti orang tuli, aku tidak mendengar, seperti orang bisu yang tidak membuka mulutnya;
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
ya, aku ini seperti orang yang tidak mendengar, yang tak ada bantahan dalam mulutnya.
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Sebab kepada-Mu, ya TUHAN, aku berharap; Engkaulah yang akan menjawab, ya Tuhan, Allahku.
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Pikirku: "Asal mereka jangan beria-ria karena aku, jangan membesarkan diri terhadap aku apabila kakiku goyah!"
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Sebab aku mulai jatuh karena tersandung, dan aku selalu dirundung kesakitan;
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
ya, aku mengaku kesalahanku, aku cemas karena dosaku.
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Orang-orang yang memusuhi aku besar jumlahnya, banyaklah orang-orang yang membenci aku tanpa sebab;
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
mereka membalas yang jahat kepadaku ganti yang baik, mereka memusuhi aku, karena aku mengejar yang baik.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Jangan tinggalkan aku, ya TUHAN, Allahku, janganlah jauh dari padaku!
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Segeralah menolong aku, ya Tuhan, keselamatanku!
