< Psaltaren 38 >

1 En psalm av David; till åminnelse.
Ein Psalm von David, bei Darbringung des Duftopfers. HERR, nicht in deinem Zorne strafe mich,
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Denn deine Pfeile sind in mich eingedrungen, und deine Hand liegt schwer auf mir:
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
nichts ist gesund an meinem Leib ob deinem Zürnen, nichts heil an meinen Gliedern ob meiner Sünde.
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Denn meine Missetaten schlagen mir über dem Haupt zusammen; wie eine schwere Last sind sie mir zu schwer geworden.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Es faulen, es eitern meine Wunden infolge meiner Torheit.
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Ich bin gekrümmt, tief niedergebeugt; den ganzen Tag geh’ ich trauernd einher;
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
denn meine Lenden sind voll von Entzündung, und nichts ist unversehrt an meinem Leibe.
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Erschöpft bin ich und ganz zerschlagen, ich schreie auf infolge des Stöhnens meines Herzens.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
O Allherr, all mein Verlangen ist dir bekannt, und meine Seufzer sind dir nicht verborgen.
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Mein Herz pocht stürmisch, meine Kraft hat mich verlassen, und das Licht meiner Augen, auch das ist dahin!
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Meine Freunde und Genossen stehn abseits von meinem Elend, und meine nächsten Verwandten halten sich fern.
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Die nach dem Leben mir trachten, legen mir Schlingen, und die mein Unglück suchen, verabreden Unheil und sinnen auf Trug den ganzen Tag.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Doch ich bin wie ein Tauber, höre es nicht, und bin wie ein Stummer, der den Mund nicht auftut;
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
ja, ich bin wie einer, der nicht hören kann und in dessen Mund keine Widerrede ist;
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
denn auf dich, HERR, warte ich: du wirst antworten, o Allherr, mein Gott;
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
denn ich sage: »Daß sie nur nicht über mich frohlocken, nur nicht beim Wanken meines Fußes gegen mich großtun!«
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Denn nahe bin ich am Zusammenbrechen, und mein Schmerz ist mir allezeit gegenwärtig.
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Ach! Ich bekenne meine Schuld, bin bekümmert ob meiner Sünde!
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Dagegen die ohne Grund mich befeinden, sind stark, und zahlreich sind, die ohn’ Ursach’ mich hassen,
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
und solche, die mir Gutes mit Bösem vergelten, sind meine Widersacher, weil fest am Guten ich halte.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Verlaß mich nicht, o HERR, mein Gott, sei nicht ferne von mir!
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Eile zu meinem Schutz herbei, o Allherr, meine Rettung!

< Psaltaren 38 >