Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse.
Ein Psalm von David zum Gedächtnis. Jehova, strafe mich nicht in deinem Zorn, noch züchtige mich in deinem Grimm!
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Denn deine Pfeile sind in mich eingedrungen, und deine Hand hat sich auf mich herabgesenkt.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Nichts Heiles ist an meinem Fleische wegen deines Zürnens, kein Frieden in meinen Gebeinen wegen meiner Sünde.
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
Denn meine Ungerechtigkeiten sind über mein Haupt gegangen, wie eine schwere Last sind sie zu schwer für mich.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Es stinken, es eitern meine Wunden wegen meiner Torheit.
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
Ich bin gekrümmt, über die Maßen gebeugt; den ganzen Tag gehe ich trauernd einher.
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Denn voll Brand sind meine Lenden, und nichts Heiles ist an meinem Fleische.
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
Ich bin ermattet und über die Maßen zerschlagen, ich heule vor Gestöhn meines Herzens.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Herr, vor dir ist all mein Begehr, und mein Seufzen ist nicht vor dir verborgen.
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Mein Herz pocht, verlassen hat mich meine Kraft; und das Licht meiner Augen, auch das ist nicht bei mir.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Meine Lieben und meine Genossen stehen fernab von meiner Plage, und meine Verwandten stehen von ferne.
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Und die nach meinem Leben trachten, legen mir Schlingen; und die mein Unglück suchen, reden von Schadentun und sinnen auf Trug den ganzen Tag.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Ich aber, wie ein Tauber, höre nicht, und bin wie ein Stummer, der seinen Mund nicht auftut.
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Und ich bin wie ein Mann, der nicht hört, und in dessen Munde keine Gegenreden sind.
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Denn auf dich, Jehova, harre ich; du, du wirst antworten, Herr, mein Gott.
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
Denn ich sprach: Daß sie sich nicht über mich freuen! Beim Wanken meines Fußes tun sie groß wider mich.
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Denn ich bin nahe daran zu hinken, und mein Schmerz ist beständig vor mir.
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
Denn ich tue kund meine Ungerechtigkeit; ich bin bekümmert wegen meiner Sünde.
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Meine Feinde aber leben, sind stark, und viele sind derer, die ohne Grund mich hassen;
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
und Böses für Gutes vergeltend, feinden sie mich an, weil ich dem Guten nachjage.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Verlaß mich nicht, Jehova; mein Gott, sei nicht fern von mir!
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Eile zu meiner Hilfe, Herr, meine Rettung!
