Psaltaren 38

1 En psalm av David; till åminnelse.

Cantique de David. Pour souvenir. Éternel, en ton courroux ne me châtie pas! et en ta colère ne me punis pas!

2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

Car tes flèches sont tombées sur moi, et sur moi tu as fait main basse.

3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

Ta fureur n'a rien épargné en mon corps, et mon péché a enlevé toute santé à mes os.

4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

Car mes misères s'élèvent plus haut que ma tête, comme un lourd fardeau, par leur poids elles m'accablent.

5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

Mes plaies sont fétides et purulentes, par l'effet de ma folie.

6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

Je suis courbé, affaissé au dernier degré; incessamment je vais menant deuil;

7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

car un feu remplit mes entrailles, et il n'y a plus de santé dans mon corps.

8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

Je suis tout défaillant, tout brisé, un rugissement sort de mon cœur en tourmente…

9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

Seigneur, tu connais tous mes désirs, et mes soupirs ne te sont point cachés;

10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

mon cœur palpite, ma force m'abandonne, et mes yeux mêmes me refusent la vue du jour.

11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

Mes amis et mes frères s'arrêtent à l'aspect de ma plaie, et mes proches se tiennent à distance.

12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

Ceux qui en veulent à ma vie, tendent leurs pièges, et ceux qui cherchent ma perte, parlent de ruine, et tout le jour ils songent à des ruses.

13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

Mais moi, tel qu'un sourd, je n'entends pas, et, tel qu'un muet, je n'ouvre pas la bouche;

14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

je suis comme un homme privé de l'ouïe, et dans la bouche duquel il n'y a point de réplique.

15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

Car c'est en toi, Éternel, que j'espère; tu m'exauceras, Seigneur, mon Dieu!

16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

Car je dis: Ne permets pas que j'excite leur joie! Dès que mon pied bronche, je vois leur triomphe.

17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

Car je suis toujours près de faillir, et mes regrets douloureux sont toujours là, devant moi;

18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

car je confesse mes manquements, et mon péché me rend inquiet.

19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

Cependant mes ennemis sont vivants et forts, ils sont en nombre ceux qui me haïssent sans cause.

20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

Me rendant le mal pour le bien, ils me sont hostiles, parce que je cherche le bien.

21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

Ne m'abandonne pas, Éternel! Mon Dieu, ne t'éloigne pas de moi!

22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

Accours à mon aide, ô Dieu, mon Sauveur!