Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse.
`The salm of Dauid, to bythenke on the sabat. Lord, repreue thou not me in thi strong veniaunce; nether chastice thou me in thin ire.
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
For thin arowis ben fitchid in me; and thou hast confermed thin hond on me.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Noon helthe is in my fleisch fro the face of thin ire; no pees is to my boonys fro the face of my synnes.
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
For my wickidnessis ben goon ouer myn heed; as an heuy birthun, tho ben maad heuy on me.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Myn heelid woundis weren rotun, and ben brokun; fro the face of myn vnwisdom.
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
I am maad a wretche, and Y am bowid doun til in to the ende; al dai Y entride sorewful.
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
For my leendis ben fillid with scornyngis; and helthe is not in my fleisch.
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
I am turmentid, and maad low ful greetli; Y roride for the weilyng of myn herte.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Lord, al my desire is bifor thee; and my weilyng is not hid fro thee.
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
Myn herte is disturblid in me, my vertu forsook me; and the liyt of myn iyen `forsook me, and it is not with me.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
My frendis and my neiyboris neiyiden; and stoden ayens me. And thei that weren bisidis me stoden afer;
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
and thei diden violence, that souyten my lijf. And thei that souyten yuels to me, spaken vanytees; and thouyten gilis al dai.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
But Y as a deef man herde not; and as a doumb man not openynge his mouth.
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
And Y am maad as a man not herynge; and not hauynge repreuyngis in his mouth.
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
For, Lord, Y hopide in thee; my Lord God, thou schalt here me.
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
For Y seide, Lest ony tyme myn enemyes haue ioye on me; and the while my feet ben mouyd, thei spaken grete thingis on me.
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
For Y am redi to betyngis; and my sorewe is euere in my siyt.
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
For Y schal telle my wickidnesse; and Y schal thenke for my synne.
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
But myn enemyes lyuen, and ben confermed on me; and thei ben multiplyed, that haten me wickidli.
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Thei that yelden yuels for goodis, backbitiden me; for Y suede goodnesse.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
My Lord God, forsake thou not me; go thou not awei fro me.
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Lord God of myn helthe; biholde thou in to myn help.
