Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse.
A Melody of David. To bring to Remembrance. O Yahweh, do not, in thine anger, correct me, nor, in thy wrath, chastise me;
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
For, thine arrows, have sunk down into me, and thy hand, presseth heavily upon me.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
There is no soundness in my flesh, By reason of thine indignation, There is no peace in my bones, By reason of my sin;
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
For, mine iniquities, have passed over my head, Like a heavy burden, they are too heavy for me:
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
My wounds are of bad odour—they have festered, by reason of my folly:
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
I am bent, I am bowed down very low. All the day, have I gloomily walked;
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
For, my loins, are filled with inflammation, and there is no soundness in my flesh:
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
I am benumbed and crushed exceedingly, —I have cried aloud because of the groaning of my heart.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
O My Lord! before thee, is all my longing, and, my sighing, from thee, hath not been hid:
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
My heart, fluttereth, my strength hath forsaken me, and, as for the light of mine eyes, even they, are not with me:
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
My lovers, and my friends, from before my stroke, stand aloof, —and, my near ones, far away, do stand:
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Yea they who are seeking my life, have laid snares, and they who are asking my harm, have threatened engulfing ruin, And, deceitful things—all day long, do they mutter.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
But, I, as one deaf, will not hear, —and as one dumb, who will not open his mouth:
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Thus have I become as a man who cannot hear, in whose mouth are no arguments:
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Because, for thee, O Yahweh, have I waited, Thou, wilt answer, O Adonay, my God!
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
For I said, Lest they rejoice over me! When my feet were tottering, against me, have they magnified themselves:
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
For, I, to halt, am ready, and, my pain, is before me continually;
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
For, mine iniquity, will I declare, I shall be anxious because of my sin;
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
And, my foes, are alive—have become strong, —and multiplied are they who hate me for false cause:
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Even they who are repaying evil for good, accuse me because I pursue the good.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Do not forsake me, O Yahweh, My God! be not far from me:
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Make haste to help me, My Lord, my deliverance!
