Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse.
“A psalm of David. To bring to remembrance.” O LORD! rebuke me not in thy wrath, Nor chasten me in thy hot displeasure!
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
For thine arrows have deeply pierced me, And thy hand hath been heavy upon me.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
There is no soundness in my flesh, because of thine anger; Nor rest in my bones, because of my sin.
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
For my iniquities have gone over my head; Like a heavy burden, they are more than I can bear.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
My wounds putrefy and are loathsome on account of my folly.
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
I am bent; I am bowed down greatly; I go mourning all the day long.
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
For my loins are full of burning heat, And there is no soundness in my flesh.
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
I am weakened and bruised exceedingly; I roar by reason of the disquietude of my heart.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
O Lord! thou knowest all my desire, And my groaning is not hidden from thee!
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
My heart panteth; my strength faileth me; The very light of my eyes is gone from me.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
My friends and acquaintance keep aloof from my woe, And my kinsmen stand afar off:
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
While they who seek my life lay snares for me; They who seek my hurt threaten destruction, And meditate deceit all the day long.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
But I, like a deaf man, hear not; And, like a dumb man, open not my mouth.
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
I am like one who heareth nothing, And in whose mouth is no reply.
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
For in thee, O LORD! do I put my trust; Thou wilt hear, O Lord, my God!
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
For I have prayed, “Let them not rejoice over me; Let them not exult at the slipping of my feet!”
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
For I am ready to fall, And my pain doth never leave me;
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
For I confess my iniquity, And am troubled on account of my sin.
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
But my enemies flourish and are strong; They who hate me without cause are multiplied.
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
They who repay good with evil are my enemies, Because I follow that which is good.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Forsake me not, O LORD! O my God! be not far from me!
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Make hast to mine aid, O Lord, my salvation!
