Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse.
A PSALM OF DAVID. “TO CAUSE TO REMEMBER.” YHWH, do not reprove me in Your wrath, Nor discipline me in Your fury.
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
For Your arrows have come down on me, And You let down Your hand on me.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Soundness is not in my flesh, Because of Your indignation, Peace is not in my bones, Because of my sin.
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
For my iniquities have passed over my head, As a heavy burden—too heavy for me.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Stunk—my wounds have become corrupt, Because of my folly.
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
I have been bent down, I have been bowed down—to excess, I have gone mourning all the day.
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
For my flanks have been full of drought, And soundness is not in my flesh.
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
I have been feeble and struck—to excess, I have roared from disquietude of heart.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Lord, all my desire [is] before You, And my sighing has not been hid from You.
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
My heart [is] panting, my power has forsaken me, And the light of my eyes, Even they are not with me.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
My lovers and my friends stand aloof from before my plague. And my neighbors have stood far off.
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
And those seeking my soul lay a snare, And those seeking my evil Have spoken mischievous things, And they meditate [on] deceits all the day.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
And I, as deaf, do not hear. And as a mute one who does not open his mouth.
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Indeed, I am as a man who does not hear, And in his mouth are no reproofs.
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Because for You, O YHWH, I have waited, You answer, O Lord my God.
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
When I said, “Lest they rejoice over me, In the slipping of my foot they magnified themselves against me.”
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
For I am ready to halt, And my pain [is] continually before me.
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
For I declare my iniquity, I am sorry for my sin.
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
And my enemies [are] lively, They have been strong, and those hating me without cause, Have been multiplied.
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
And those paying evil for good accuse me, Because of my pursuing good.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Do not forsake me, O YHWH, My God, do not be far from me,
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Hurry to help me, O Lord, my salvation!
