Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse.
A Psalm of David, to bring to remembrance. Jehovah, rebuke me not in thy wrath; neither chasten me in thy hot displeasure.
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
For thine arrows stick fast in me, and thy hand cometh down upon me.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
There is no soundness in my flesh because of thine indignation; no peace in my bones, because of my sin.
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
For mine iniquities are gone over my head: as a heavy burden they are too heavy for me.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
My wounds stink, they are corrupt, because of my foolishness.
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
I am depressed; I am bowed down beyond measure; I go mourning all the day.
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
For my loins are full of burning, and there is no soundness in my flesh.
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
I am faint and broken beyond measure; I roar by reason of the agitation of my heart.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Lord, all my desire is before thee, and my sighing is not hid from thee.
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
My heart throbbeth, my strength hath left me; and the light of mine eyes, it also is no more with me.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
My lovers and mine associates stand aloof from my stroke; and my kinsmen stand afar off.
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
And they that seek after my life lay snares [for me]; and they that seek my hurt speak mischievous things, and meditate deceits all the day long.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
But I, as a deaf [man], hear not; and am as a dumb man that openeth not his mouth.
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Yea, I am as a man that heareth not, and in whose mouth are no reproofs.
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
For in thee, Jehovah, do I hope: thou wilt answer, O Lord my God.
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
For I said, Let them not rejoice over me! When my foot slipped, they magnified [themselves] against me.
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
For I am ready to halt, and my pain is continually before me.
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
For I will declare mine iniquity, I am grieved for my sin.
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
But mine enemies are lively, they are strong; and they that hate me wrongfully are multiplied:
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
And they that render evil for good are adversaries unto me; because I pursue what is good.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Forsake me not, Jehovah; O my God, be not far from me.
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Make haste to help me, O Lord, my salvation.
