Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse.
A Psalm of David, in commemoration of the Sabbath. O Lord, do not rebuke me in your fury, nor chastise me in your wrath.
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
For your arrows have been driven into me, and your hand has been confirmed over me.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
There is no health in my flesh before the face of your wrath. There is no peace for my bones before the face of my sins.
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
For my iniquities have walked over my head, and they have been like a heavy burden weighing upon me.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
My sores have putrefied and been corrupted before the face of my foolishness.
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
I have become miserable, and I have been bent down, even to the end. I have walked with contrition all day long.
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
For my loins have been filled with illusions, and there is no health in my flesh.
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
I have been afflicted and greatly humbled. I bellowed from the groaning of my heart.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
O Lord, all my desire is before you, and my groaning before you has not been hidden.
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
My heart has been disturbed. My strength has abandoned me, and the light of my eyes has abandoned me, and it is not with me.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
My friends and my neighbors have drawn near and stood against me. And those who were next to me stood far apart. And those who sought my soul used violence.
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
And those who sought evil accusations against me were speaking emptiness. And they practiced deceitfulness all day long.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
But, like someone deaf, I did not hear. And I was like someone mute, not opening his mouth.
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
And I became like a man who does not hear, and who has no reproofs in his mouth.
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
For in you, Lord, I have hoped. You will listen to me, O Lord my God.
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
For I said, “Lest at any time, my enemies might rejoice over me,” and, “While my feet are being shaken, they have spoken great things against me.”
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
For I have been prepared for scourges, and my sorrow is ever before me.
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
For I will announce my iniquity, and I will think about my sin.
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
But my enemies live, and they have been stronger than me. And those who have wrongfully hated me have been multiplied.
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
Those who render evil for good have dragged me down, because I followed goodness.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Do not forsake me, O Lord my God. Do not depart from me.
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Be attentive to my help, O Lord, the God of my salvation.
