Psaltaren 38
1 En psalm av David; till åminnelse.
O Jehovah, rebuke me not in thy wrath, nor chasten me in thy hot displeasure.
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
For thine arrows stick fast in me, and thy hand presses me severely.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
There is no soundness in my flesh because of thine indignation, nor is there any health in my bones because of my sin.
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
For my iniquities have gone over my head. As a heavy burden they are too heavy for me.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
My wounds are loathsome and corrupt, because of my foolishness.
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
I am pained and bowed down greatly. I go mourning all the day long.
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
For my loins are filled with burning, and there is no soundness in my flesh.
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
I am faint and severely bruised. I have groaned because of the disquietness of my heart.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
Lord, all my desire is before thee, and my groaning is not hid from thee.
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
My heart throbs, my strength fails me. As for the light of my eyes, it also is gone from me.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
Those I love and my friends stand aloof from my plague, and my kinsmen stand afar off.
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
Those also who seek after my life lay snares for me. And those who seek my hurt speak mischievous things, and meditate deceits all the day long.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
But I, as a deaf man, hear not. And I am as a mute man who opens not his mouth.
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
Yea, I am as a man who hears not, and in whose mouth are no reproofs.
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
For in thee, O Jehovah, do I hope. Thou will answer, O Lord my God.
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
For I said, Lest they rejoice over me. When my foot slips, they magnify themselves against me.
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
For I am ready to fall, and my sorrow is continually before me.
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
For I will declare my iniquity. I will be sorry for my sin.
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
But my enemies are energetic, and are strong, and those who hate me wrongfully are multiplied.
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
They also who render evil for good are adversaries to me, because I follow the thing that is good.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
Forsake me not, O Jehovah. O my God, be not far from me.
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
Make haste to help me, O Lord, my salvation.
