< Psaltaren 38 >

1 En psalm av David; till åminnelse.
(En salme af David. Lehazkir.) HERRE, revs mig ej i din vrede, tugt mig ej i din Harme!
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
Thi dine pile sidder i mig, din Hånd har lagt sig på mig.
3 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
Intet er karskt på min Krop for din Vredes Skyld, intet uskadt i mine Ledemod for mine Synders Skyld;
4 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
thi over mit Hoved skyller min Brøde som en tyngende Byrde, for tung for mig.
5 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Mine Sår både stinker og rådner, for min Dårskabs Skyld går jeg bøjet;
6 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
jeg er såre nedtrykt, sorgfuld vandrer jeg Dagen lang.
7 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
Thi Lænderne er fulde af Brand, intet er karskt på min Krop,
8 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
jeg er lammet og fuldkommen knust, jeg skriger i Hjertets Vånde.
9 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
HERRE, du kender al min Attrå, mit Suk er ej skjult for dig;
10 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
mit Hjerte banker, min Kraft har svigtet, selv mit Øje har mistet sin Glans.
11 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
For min Plages Skyld flyr mig Ven og Frænde, mine Nærmeste holder sig fjert;
12 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
de, der vil mig til Livs, sætter Snarer, og de, der vil mig ondt, lægger Råd om Fordærv, de tænker Dagen igennem på Svig.
13 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
Men jeg er som en døv, der intet hører, som en stum, der ej åbner sin Mund,
14 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
som en Mand, der ikke kan høre, i hvis Mund der ikke er Svar.
15 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
Thi til dig står mit Håb, o HERRE, du vil bønhøre, Herre min Gud,
16 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
når jeg siger: "Lad dem ikke glæde sig over mig, hovmode sig over min vaklende Fod!"
17 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
Thi jeg står allerede for Fald, mine Smerter minder mig stadig;
18 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
thi jeg må bekende min Skyld må sørge over min Synd.
19 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
Mange er de, der med Urette er mine Fjender, talrige de, der hader mig uden Grund,
20 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
som lønner mig godt med ondt, som står mig imod, fordi jeg søger det gode.
21 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
HERRE, forlad mig ikke, min Gud, hold dig ikke borte fra mig,
22 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
il mig til Hjælp, o Herre, min Frelse!

< Psaltaren 38 >