Psaltaren 37
1 Av David. Harmas icke över de onda, avundas icke dem som göra orätt.
Van David. Wees niet afgunstig op zondaars, En benijd de boosdoeners niet;
2 Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de.
Want snel versmachten zij als gras, Verkwijnen als het groen gewas.
3 Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,
Vertrouw op Jahweh, doe enkel wat goed is, Blijf in het land en wees trouw;
4 och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.
Dan zult gij uw vreugde in Jahweh vinden, En Hij schenkt u wat uw hart maar begeert.
5 Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det.
Laat Jahweh uw weg maar bestieren, Verlaat u op Hem: Hij zal hem banen;
6 Han skall låta din rättfärdighet gå fram såsom ljuset och din rätt såsom middagens sken.
Als de dageraad doet Hij uw gerechtigheid stralen, En als de middagzon uw recht.
7 Var stilla för HERREN och förbida honom, harmas icke över den vilkens väg är lyckosam, över den man som umgås med ränker.
Berust in Jahweh, En blijf op Hem hopen. Benijd niet den man, wien het goed gaat, Ofschoon hij bedriegt.
8 Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa.
Word niet toornig en maak u niet boos, Wind u niet op: gij maakt het maar erger;
9 Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.
Want de zondaars worden vernietigd, Maar die op Jahweh vertrouwen, bezitten het Land!
10 Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta.
Een ogenblik maar: en de zondaar is er niet meer; Gij zoekt naar zijn plaats: hij is weg.
11 Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.
Maar de rechtschapenen bezitten het Land, En genieten een heerlijke vrede.
12 Den ogudaktige stämplar mot den rättfärdige och biter sina tänder samman mot honom;
De zondaar belaagt den rechtvaardige, En knarst tegen hem op zijn tanden;
13 men Herren ler åt honom, ty han ser att hans dag kommer.
Maar de Heer lacht hem uit, Want Hij ziet zijn Dag al nabij.
14 De ogudaktiga draga ut svärdet och spänna sin båge, för att fälla den som är betryckt och fattig, för att slakta dem som vandra i redlighet.
De bozen trekken hun zwaard en spannen hun boog, Om ongelukkigen en armen te doden, en vromen te slachten;
15 Men deras svärd skall gå in i deras eget hjärta, och deras bågar skola brista sönder.
Maar het zwaard dringt in hun eigen hart, En hun bogen worden gebroken.
16 Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora håvor.
Beter het weinige, dat de rechtvaardige heeft, Dan de geweldige rijkdom der bozen;
17 Ty de ogudaktigas armar skola sönderbrytas; men HERREN uppehåller de rättfärdiga.
Want de arm der bozen wordt gebroken, Maar voor de rechtvaardigen is Jahweh een stut.
18 HERREN känner de frommas dagar, och deras arvedel skall bestå evinnerligen.
Jahweh zorgt voor de dagen der vromen, En hun erfdeel blijft eeuwig bijeen;
19 De skola icke komma på skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda mättade.
Ze staan niet verlegen in tijden van rampspoed, Maar worden verzadigd bij hongersnood.
20 Ty de ogudaktiga skola förgås; HERRENS fiender äro såsom ängarnas prakt: de försvinna såsom rök, ja, de försvinna.
Maar de goddelozen gaan zeker te gronde, En hun kinderen bedelen om brood; Jahweh’s vijanden vergaan als de glorie der velden, En verdwijnen als rook.
21 Den ogudaktige lånar och kan icke betala, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.
De boze moet lenen, en kan niet betalen, De gerechte kan mild zijn en geven;
22 Ty HERRENS välsignade skola besitta landet, men de som han förbannar skola varda utrotade.
Want wien Hij zegent, bezit het Land, Maar wien Hij vervloekt, wordt vernietigd.
23 Genom HERREN bliva en mans steg fasta, när han har behag till hans väg.
Jahweh leidt de schreden der mensen, Hij richt overeind, wiens gedrag Hem behaagt;
24 Om han faller, störtar han dock icke till marken, ty HERREN håller honom vid handen.
En mocht hij al wankelen, toch zal hij niet vallen, Want Jahweh houdt hem bij de hand.
25 Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.
Ik was jong, en nu ben ik oud: Maar nooit heb ik een vrome verlaten gezien;
26 Han är alltid barmhärtig och villig att låna och hans barn äro till välsignelse.
Steeds kan hij nog mild zijn en aan anderen lenen, Zijn nageslacht tot zegen zijn.
27 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, så skall du få bo kvar evinnerligen.
Houd u ver van het kwaad, en doe enkel wat goed is, Dan woont gij veilig voor eeuwig;
28 Ty HERREN älskar vad rätt är och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.
Want Jahweh heeft de gerechtigheid lief, En nimmer verlaat Hij zijn vromen. De bozen worden voor eeuwig vernietigd, En het geslacht van de zondaars vergaat;
29 De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.
Maar de rechtvaardigen bezitten het Land, En blijven er altijd in wonen.
30 Den rättfärdiges mun talar visdom, och hans tunga säger vad rätt är.
De mond van den rechtvaardige verkondigt de wijsheid, En zijn tong spreekt wat recht is.
31 Hans Guds lag är i hans hjärta; hans steg vackla icke.
Hij draagt de Wet van zijn God in zijn hart; Nooit wankelen zijn schreden.
32 Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige och står efter att döda honom,
De boze loert op den vrome, En zoekt hem te doden;
33 men HERREN överlämnar honom icke i hans hand och fördömer honom icke, när han dömes.
Maar Jahweh laat hem niet in zijn macht, En duldt geen veroordeling, als men hem richt.
34 Förbida HERREN, och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.
Blijf op Jahweh vertrouwen, En bewandel zijn wegen; Dan stelt Hij u in het bezit van het Land, En zult gij de verdelging der zondaars aanschouwen.
35 Jag såg en ogudaktig som trotsade på sin makt; han utbredde sig såsom ett grönskande träd, väl rotat.
Ik heb een zondaar gezien in zijn vermetele trots, Hoog als een Libanon-ceder;
36 Men när man sedan gick där fram, se, då var han borta; jag sökte efter honom, men han fanns icke mer.
Ik ging voorbij: zie, hij was er niet meer; Ik zocht hem, hij was niet te vinden.
37 Giv akt på den ostrafflige, och se på den redlige, huru fridens man har en framtid.
Geef acht op den vrome en let op den brave: Het kroost van dien man leeft in vrede;
38 Men överträdarna skola allasammans förgås, de ogudaktigas framtid varder avskuren.
Maar de zondaars gaan allen te gronde, De kinderen der bozen worden vernietigd.
39 Till de rättfärdiga kommer frälsning ifrån HERREN; han är deras värn i nödens tid.
Jahweh is het heil van de vromen, Hun toevlucht in tijden van nood;
40 HERREN hjälper dem och befriar dem; han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
Jahweh helpt en beschermt hen tegen de bozen, Hij redt hen, als ze vluchten tot Hem!
