Psaltaren 36

1 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David.

En Psalm Davids, Herrans tjenares, till att föresjunga. Jag säger i sanningene, att de ogudaktige arge skalkar äro; ty när dem är ingen Gudsfruktan.

2 I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.

De rosa hvarannan inbördes, att de måga främja sina onda saker, och skämma andra.

3 Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.

All deras lära är skadelig och lögn; de låta ock intet undervisa sig, att de måtte något godt göra;

4 Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.

Utan de tänka till skada på deras säng; och stå faste på den onda vägen, och sky för intet ondt.

5 Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.

Herre, din godhet räcker så vidt som himmelen är, och din sanning så vidt som skyarna gå.

6 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Din rättfärdighet står såsom Guds berg, och dine rätter såsom stor djup. Herre, du hjelper både menniskom och fänad.

7 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.

Huru dyr är din godhet, Gud, att menniskors barn tröst hafva under dina vingars skugga!

8 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.

De varda druckne utaf dins hus rika håfvor, och du skänker dem med vällust, såsom med enom ström.

9 De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.

Ty när dig är en lefvandes källa, och i dino ljuse se vi ljus.

10 Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.

Utbred dina godhet öfver dem som känna dig, och dina rättfärdighet öfver de fromma.

11 Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.

Låt mig icke undertrampad varda af de stolta, och de ogudaktigas hand omstörte mig icke;

12 Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort. Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.

Utan låt de ogerningsmän der falla, att de måga bortdrifne varda, och icke bestå kunna.