Psaltaren 35

1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

De David. Disputa mi causa, oh Yahvé, contra mis contendores; combate Tú a los que me combaten.

2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

Echa mano al escudo y al broquel, y levántate en mi socorro.

3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

Empuña la lanza, y cierra contra mis perseguidores. Dile a mi alma: “Tu salvación soy Yo.”

4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

Queden confusos y avergonzados los que buscan mi vida. Vuelvan atrás, cubiertos de oprobio los que maquinan mi perdición.

5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

Sean como la paja ante el viento, acosados por el Ángel de Yahvé.

6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

Sea su camino obscuro y resbaloso, cuando el Ángel de Yahvé los persiga.

7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

Porque sin causa me tendieron su red; y sin causa cavaron una fosa para mi vida.

8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

Venga sobre ellos la muerte inesperada, y préndalos la red que para mí escondieron; caigan en la fosa que ellos mismos cavaron.

9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

Y mi alma se regocijará en Yahvé, y se alegrará de su auxilio.

10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

Todos mis huesos dirán: ¿Quién como Tú, Yahvé, que libras del prepotente al desvalido, y al pobre y afligido de la mano del que lo despoja?

11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

Se levantaron testigos de iniquidad; me pedían cuentas de cosas que yo ni conocía.

12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

Por el bien me devolvían mal, para desolación de mi alma.

13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

En tanto que yo, cuando ellos enfermaban, vestía de cilicio, me maceraba con el ayuno, y mis plegarias me golpeaban el seno.

14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

Me portaba como con un amigo, como con un hermano; me encorvaba triste, como quien llora a una madre.

15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

Ellos, en cambio, se alegraron en mi adversidad, y se juntaron; coligados contra mí me hirieron de improviso, me laceraron sin tregua.

16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

Entre impíos burladores de torta redonda, rechinaron contra mí sus dientes.

17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

¿Hasta cuándo. Señor, lo estarás viendo? libra de sus maldades mi vida, de los leones a mi único bien.

18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

Te daré gracias en la gran asamblea, te alabare ante un pueblo numeroso.

19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

No se alegren a costa mía mis injustos enemigos; no se hagan guiños de ojo los que sin causa me odian,

20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

porque ni siquiera hablan de paz, y planean traidoramente fraudes contra los pacíficos de la tierra.

21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

Ensanchan contra mí sus bocas y dicen: “aja, aja; lo hemos visto con nuestros propios ojos”.

22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

Tú, Yahvé, sí que lo has visto; no calles, Señor, no quieras estar lejos de mí.

23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

Despierta y vela por mi defensa, por mi causa, Dios mío y Señor mío.

24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

Júzgame Tú según tu justicia, Yahvé, Dios mío, que no se alegren a mi costa;

25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

que no piensen en su corazón: “Hemos salido con nuestro deseo”; no digan: “Lo hemos devorado.”

26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

Confundidos sean y abochornados a una los que se gozan en mi mal. Sean cubiertos de vergüenza e ignominia los que se ensoberbecen contra mí.

27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

Alégrense y gócense los que comparten mi causa, y digan siempre: “Grande es Yahvé que se deleita en la paz de su siervo.”

28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.

Y mi lengua proclamará tu justicia; y tu alabanza perpetuamente.