Psaltaren 35
1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
Суди, Господи, обидящыя мя, побори борющыя мя.
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
Приими оружие и щит и востани в помощь мою:
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
изсуни мечь и заключи сопротив гонящих мя: рцы души моей: спасение твое есмь Аз.
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
Да постыдятся и посрамятся ищущии душу мою, да возвратятся вспять и постыдятся мыслящии ми злая.
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
Да будут яко прах пред лицем ветра, и Ангел Господень оскорбляя их:
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
да будет путь их тма и ползок, и Ангел Господень погоняяй их:
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
яко туне скрыша ми пагубу сети своея, всуе поносиша души моей.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
Да приидет ему сеть, юже не весть, и ловитва, юже скры, да обымет и, и в сеть да впадет в ню.
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
Душа же моя возрадуется о Господе, возвеселится о спасении Его.
10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
Вся кости моя рекут: Господи, Господи, кто подобен Тебе? Избавляяй нища из руки крепльших его, и нища, и убога от расхищающих его.
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
Воставше на мя свидетеле неправеднии, яже не ведях, вопрошаху мя.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
Воздаша ми лукавая воз благая, и безчадие души моей.
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
Аз же, внегда они стужаху ми, облачахся во вретище и смирях постом душу мою, и молитва моя в недро мое возвратится.
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
Яко ближнему, яко брату нашему, тако угождах: яко плачя и сетуя, тако смиряхся.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
И на мя возвеселишася и собрашася: собрашася на мя раны, и не познах: разделишася, и не умилишася.
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
Искусиша мя, подражниша мя подражнением, поскрежеташа на мя зубы своими.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
Господи, когда узриши? Устрой душу мою от злодейства их, от лев единородную мою.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
Исповемся Тебе в церкви мнозе, в людех тяжцех восхвалю Тя.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
Да не возрадуются о мне враждующии ми неправедно, ненавидящии мя туне и помизающии очима:
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
яко мне убо мирная глаголаху, и на гнев лести помышляху.
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
Разшириша на мя уста своя, реша: благоже, благоже, видеша очи наши.
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
Видел еси, Господи, да не премолчиши: Господи, не отступи от мене.
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
Востани, Господи, и вонми суду моему, Боже мой и Господи мой, на прю мою.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
Суди ми, Господи, по правде Твоей, Господи Боже мой, и да не возрадуются о мне.
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
Да не рекут в сердцах своих: благоже, благоже души нашей: ниже да рекут: пожрохом его.
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
Да постыдятся и посрамятся вкупе радующиися злом моим: да облекутся в студ и срам велеречующии на мя.
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
Да возрадуются и возвеселятся хотящии правды моея: и да рекут выну, да возвеличится Господь, хотящии мира рабу Его.
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
И язык мой поучится правде Твоей, весь день хвале Твоей.
