Psaltaren 35
1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
Psalmus David. Iudica Domine nocentes me, expugna impugnantes me.
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
Apprehende arma et scutum: et exurge in adiutorium mihi.
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
Effunde frameam, et conclude adversus eos, qui persequuntur me: dic animae meae: Salus tua ego sum.
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
Confundantur et revereantur, quaerentes animam meam. Avertantur retrorsum, et confundantur cogitantes mihi mala.
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
Fiant tamquam pulvis ante faciem venti: et angelus Domini coarctans eos.
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
Fiat via illorum tenebrae et lubricum: et angelus Domini persequens eos.
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
Quoniam gratis absconderunt mihi interitum laquei sui: supervacue exprobraverunt animam meam.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
Veniat illi laqueus, quem ignorat: et captio, quam abscondit, apprehendat eum: et in laqueum cadat in ipsum.
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
Anima autem mea exultabit in Domino: et delectabitur super salutari suo.
10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
Omnia ossa mea dicent: Domine, quis similis tibi? Eripiens inopem de manu fortiorum eius: egenum et pauperem a diripientibus eum.
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
Surgentes testes iniqui, quae ignorabam interrogabant me.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
Retribuebant mihi mala pro bonis: sterilitatem animae meae.
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
Ego autem cum mihi molesti essent, induebar cilicio. Humiliabam in ieiunio animam meam: et oratio mea in sinu meo convertetur.
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
Quasi proximum, et quasi fratrem nostrum, sic complacebam: quasi lugens et contristatus sic humiliabar.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
Et adversum me laetati sunt, et convenerunt: congregata sunt super me flagella, et ignoravi.
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
Dissipati sunt, nec compuncti, tentaverunt me, subsannaverunt me subsannatione: frenduerunt super me dentibus suis.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
Domine quando respicies? restitue animam meam a malignitate eorum, a leonibus unicam meam.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
Confitebor tibi in ecclesia magna, in populo gravi laudabo te.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
Non supergaudeant mihi qui adversantur mihi inique: qui oderunt me gratis et annuunt oculis.
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
Quoniam mihi quidem pacifice loquebantur: et in iracundia terrae loquentes, dolos cogitabant.
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
Et dilataverunt super me os suum: dixerunt: Euge, euge, viderunt oculi nostri.
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
Vidisti Domine, ne sileas: Domine ne discedas a me.
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
Exurge et intende iudicio meo: Deus meus, et Dominus meus in causam meam.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
Iudica me secundum iustitiam tuam Domine Deus meus, et non supergaudeant mihi.
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
Non dicant in cordibus suis: Euge, euge, animae nostrae: nec dicant: Devorabimus eum.
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
Erubescant et revereantur simul, qui gratulantur malis meis. Induantur confusione et reverentia qui maligna loquuntur super me.
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
Exultent et laetentur qui volunt iustitiam meam: et dicant semper: Magnificetur Dominus, qui volunt pacem servi eius.
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
Et lingua mea meditabitur iustitiam tuam, tota die laudem tuam.
