Psaltaren 35

1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

Signore, giudica chi mi accusa, combatti chi mi combatte. Di Davide.

2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

Afferra i tuoi scudi e sorgi in mio aiuto.

3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

Vibra la lancia e la scure contro chi mi insegue, dimmi: «Sono io la tua salvezza».

4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

Siano confusi e coperti di ignominia quelli che attentano alla mia vita; retrocedano e siano umiliati quelli che tramano la mia sventura.

5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

Siano come pula al vento e l'angelo del Signore li incalzi;

6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

la loro strada sia buia e scivolosa quando li insegue l'angelo del Signore.

7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

Poiché senza motivo mi hanno teso una rete, senza motivo mi hanno scavato una fossa.

8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

Li colga la bufera improvvisa, li catturi la rete che hanno tesa, siano travolti dalla tempesta.

9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

Io invece esulterò nel Signore per la gioia della sua salvezza.

10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

Tutte le mie ossa dicano: «Chi è come te, Signore, che liberi il debole dal più forte, il misero e il povero dal predatore?».

11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

Sorgevano testimoni violenti, mi interrogavano su ciò che ignoravo,

12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

mi rendevano male per bene: una desolazione per la mia vita.

13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

Io, quand'erano malati, vestivo di sacco, mi affliggevo col digiuno, riecheggiava nel mio petto la mia preghiera.

14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

Mi angustiavo come per l'amico, per il fratello, come in lutto per la madre mi prostravo nel dolore.

15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

Ma essi godono della mia caduta, si radunano, si radunano contro di me per colpirmi all'improvviso. Mi dilaniano senza posa,

16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

mi mettono alla prova, scherno su scherno, contro di me digrignano i denti.

17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

Fino a quando, Signore, starai a guardare? Libera la mia vita dalla loro violenza, dalle zanne dei leoni l'unico mio bene.

18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

Ti loderò nella grande assemblea, ti celebrerò in mezzo a un popolo numeroso.

19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

Non esultino su di me i nemici bugiardi, non strizzi l'occhio chi mi odia senza motivo.

20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

Poiché essi non parlano di pace, contro gli umili della terra tramano inganni.

21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

Spalancano contro di me la loro bocca; dicono con scherno: «Abbiamo visto con i nostri occhi!».

22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

Signore, tu hai visto, non tacere; Dio, da me non stare lontano.

23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

Dèstati, svègliati per il mio giudizio, per la mia causa, Signore mio Dio.

24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

Giudicami secondo la tua giustizia, Signore mio Dio, e di me non abbiano a gioire.

25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

Non pensino in cuor loro: «Siamo soddisfatti!». Non dicano: «Lo abbiamo divorato».

26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

Sia confuso e svergognato chi gode della mia sventura, sia coperto di vergogna e d'ignominia chi mi insulta.

27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

Esulti e gioisca chi ama il mio diritto, dica sempre: «Grande è il Signore che vuole la pace del suo servo».

28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.

La mia lingua celebrerà la tua giustizia, canterà la tua lode per sempre.