Psaltaren 35
1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
By David. Contend, LORD, with those who contend with me. Fight against those who fight against me.
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
Take hold of shield and buckler, and stand up for my help.
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
Brandish the spear and block those who pursue me. Tell my soul, “I am your salvation.”
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
Let those who seek after my soul be disappointed and brought to dishonor. Let those who plot my ruin be turned back and confounded.
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
Let them be as chaff before the wind, the LORD’s angel driving them on.
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
Let their way be dark and slippery, the LORD’s angel pursuing them.
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
For without cause they have hidden their net in a pit for me. Without cause they have dug a pit for my soul.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
Let destruction come on him unawares. Let his net that he has hidden catch himself. Let him fall into that destruction.
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
My soul shall be joyful in the LORD. It shall rejoice in his salvation.
10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
All my bones shall say, “LORD, who is like you, who delivers the poor from him who is too strong for him; yes, the poor and the needy from him who robs him?”
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
Unrighteous witnesses rise up. They ask me about things that I don’t know about.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
They reward me evil for good, to the bereaving of my soul.
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
But as for me, when they were sick, my clothing was sackcloth. I afflicted my soul with fasting. My prayer returned into my own bosom.
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
I behaved myself as though it had been my friend or my brother. I bowed down mourning, as one who mourns his mother.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
But in my adversity, they rejoiced, and gathered themselves together. The attackers gathered themselves together against me, and I didn’t know it. They tore at me, and didn’t cease.
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
Like the profane mockers in feasts, they gnashed their teeth at me.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
Lord, how long will you look on? Rescue my soul from their destruction, my precious life from the lions.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
I will give you thanks in the great assembly. I will praise you among many people.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
Don’t let those who are my enemies wrongfully rejoice over me; neither let those who hate me without a cause wink their eyes.
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
For they don’t speak peace, but they devise deceitful words against those who are quiet in the land.
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
Yes, they opened their mouth wide against me. They said, “Aha! Aha! Our eye has seen it!”
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
You have seen it, LORD. Don’t keep silent. Lord, don’t be far from me.
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
Wake up! Rise up to defend me, my God! My Lord, contend for me!
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
Vindicate me, LORD my God, according to your righteousness. Don’t let them gloat over me.
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
Don’t let them say in their heart, “Aha! That’s the way we want it!” Don’t let them say, “We have swallowed him up!”
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
Let them be disappointed and confounded together who rejoice at my calamity. Let them be clothed with shame and dishonor who magnify themselves against me.
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
Let those who favor my righteous cause shout for joy and be glad. Yes, let them say continually, “May the LORD be magnified, who has pleasure in the prosperity of his servant!”
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
My tongue shall talk about your righteousness and about your praise all day long.
