Psaltaren 35
1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
“A psalm of David.” Contend, O LORD! with them that contend with me! Fight against them that fight against me!
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
Take hold of shield and buckler, And stand up for my help!
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
Draw forth the spear and the axe against my persecutors; Say to me, “I am thy salvation.”
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
May they be confounded and put to shame, who seek my life; May they be turned back with disgrace, who devise my hurt!
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
May they be like dust before the wind; May the angel of the LORD drive them!
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
May their way be dark and slippery, And may the angel of the LORD pursue them!
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
For without cause they have laid for me a snare; Without cause they have digged for me a pit.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
May unforeseen destruction come upon them! May the snare which they have laid lay hold on themselves, And may they fall into destruction!
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
Then shall my soul rejoice in the LORD; It shall exult in his protection.
10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
All my bones shall say, Who, O LORD! is like thee, Who dost rescue the afflicted from the oppressor, The afflicted and destitute from the spoiler?
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
False witnesses have risen up; They charge me with that which has not entered my mind.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
They repay me evil for good; They cause bereavement to my soul.
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
And yet I, during their sickness, clothed myself with sackcloth, And afflicted myself with fasting; And my prayer was turned to my bosom.
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
I behaved myself as if he had been my friend or brother; I bowed down in sadness, as one mourning for his mother.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
But at my fall they rejoice, and gather themselves together; Revilers whom I know not assemble themselves against me; They tear me without ceasing.
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
With base men who mock for their bread, They gnash at me with their teeth.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
How long, O LORD! wilt thou look on? O rescue my life from the destruction they plot for me; My precious life from these young lions!
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
I will thank thee in the great assembly! Before a numerous people I will praise thee.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
Let not them that are my enemies wrongfully triumph over me; Let them not wink with the eye, who hate me without cause!
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
For they speak not peace; They devise deceit against them that are quiet in the land.
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
Yea, they open their mouths wide against me; They say, “Aha, aha! our eyes seeth it.”
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
Thou seest it, O LORD! be not silent! O LORD! be not far from me!
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
Arouse thyself; awake for my defence! My God and my Lord, awake to my cause!
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
Judge me according to thy righteousness, O Jehovah, my God! Let them not triumph over me!
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
Let them not say in their hearts, “Aha! we have our wish!” Let them not say, “We have swallowed him up!”
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
May they all be confounded and brought to shame, Who rejoice at my calamity! May they be clothed with ignominy and disgrace, Who exalt themselves against me!
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
Let them shout for joy, and be glad, Who favor my righteous cause; Let them ever say, “The LORD be praised, Who delighteth in the prosperity of his servant!”
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
So shall my tongue speak of thy righteousness, And daily repeat thy praise.
