Psaltaren 35
1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
Of David himself. O Lord, judge those who harm me; assail those who attack me.
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
Take hold of weapons and a shield, and rise up in assistance to me.
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
Bring forth the spear, and close in on those who persecute me. Say to my soul, “I am your salvation.”
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
Let them be confounded and in awe, who pursue my soul. Let them be turned back and be confounded, who think up evil against me.
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
May they become like dust before the face of the wind, and let the Angel of the Lord hem them in.
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
May their way become dark and slippery, and may the Angel of the Lord pursue them.
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
For, without cause, they have concealed their snare for me unto destruction. Over nothing, they have rebuked my soul.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
Let the snare, of which he is ignorant, come upon him, and let the deception, which he has hidden, take hold of him: and may he fall into that very snare.
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
But my soul will exult in the Lord and delight over his salvation.
10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
All my bones will say, “Lord, who is like you?” He rescues the needy from the hand of the stronger one, the indigent and the poor from those who plunder him.
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
Unfair witnesses have risen up, interrogating me about things of which I am ignorant.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
They repaid me evil for good, to the deprivation of my soul.
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
But as for me, when they were harassing me, I was clothed with haircloth. I humbled my soul with fasting, and my prayer will become my sinews.
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
Like a neighbor, and like our brother, so did I please; like one mourning and contrite, so was I humbled.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
And they have been joyful against me, and they joined together. Scourges have been gathered over me, and I was ignorant of it.
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
They have been scattered, yet they were unremorseful. They have tested me. They scoffed at me with scorn. They gnashed their teeth over me.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
Lord, when will you look down upon me? Restore my soul from before their malice, my only one from before the lions.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
I will confess to you in a great Church. I will praise you among a weighty people.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
May those who are my unjust adversaries not be glad over me: those who have hated me without cause, and who nod agreement with their eyes.
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
For indeed, they spoke peacefully to me; and speaking with passion to the earth, they intended deceit.
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
And they opened their mouth wide over me. They said, “Well, well, our eyes have seen.”
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
You have seen, O Lord, do not be silent. Lord, do not depart from me.
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
Rise up and be attentive to my judgment, to my cause, my God and my Lord.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
Judge me according to your justice, O Lord, my God, and do not let them be glad over me.
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
Do not let them say in their hearts, “Well, well, to our soul.” Neither let them say, “We have devoured him.”
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
Let them blush and be in awe together, those who congratulate at my misfortunes. Let them be clothed with confusion and awe, who speak great things against me.
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
Let them exult and rejoice, who wish my justice, and let them ever say, “The Lord be magnified,” who will the peace of his servant.
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
And so my tongue will express your justice: your praise all day long.
