Psaltaren 35
1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
Strive thou, O Jehovah, with those who strive with me. Fight thou against those who fight against me.
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
Take hold of shield and buckler, and stand up for my help.
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
Draw out the spear also, and stop the way against those who pursue me. Say to my soul, I am thy salvation.
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
Let them be put to shame and brought to dishonor who seek after my soul. Let them be turned back and confounded who devise my hurt.
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
Let them be as chaff before the wind, and the agent of Jehovah driving them on.
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
Let their way be dark and slippery, and the agent of Jehovah pursuing them.
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
For without cause they have hid their net for me in a pit. Without cause they have dug a pit for my soul.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
Let destruction come upon him unawares, and let his net that he has hid catch himself. Let him fall in it with destruction.
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
And my soul shall be joyful in Jehovah. It shall rejoice in his salvation.
10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
All my bones shall say, Jehovah, who is like thee, who delivers a poor man from him who is too strong for him, yea, a poor and needy man from him who robs him?
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
Unrighteous witnesses rise up, they ask me of things that I know not.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
They reward me evil for good, to the bereaving of my soul.
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
But as for me, when they were sick my clothing was sackcloth. I afflicted my soul with fasting, and my prayer returned into my own bosom.
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
I behaved myself as though it had been my friend or my brother. I bowed down mourning, as he who bewails his mother.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
But in my adversity they rejoiced, and gathered themselves together. The wretches gathered themselves together against me, and I knew it not. They tore me, and ceased not.
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
Like the profane mockers in feasts, they gnashed upon me with their teeth.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
Lord, how long will thou look on? Rescue my soul from their destructions, my darling from the lions.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
I will give thee thanks in the great assembly. I will praise thee among much people.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
Let not those who are my enemies wrongfully rejoice over me. Neither let them wink with the eye who hate me without a cause.
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
For they speak not peace, but they devise deceitful words against those who are quiet in the land.
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
Yea, they opened their mouth wide against me. They said, Aha, aha, our eye has seen it.
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
Thou have seen it, O Jehovah. Keep not silence. O Lord, be not far from me.
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
Stir up thyself, and awake to the justice to me, to my cause, my God and my Lord.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
Judge me, O Jehovah my God, according to thy righteousness, and let them not rejoice over me.
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
Let them not say in their heart, Aha, so would we have it. Let them not say, We have swallowed him up.
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
Let them be put to shame and confounded together who rejoice at my hurt. Let them be clothed with shame and dishonor who magnify themselves against me.
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
Let them shout for joy, and be glad, who favor my righteous cause. Yea, let them say continually, Jehovah be magnified, who has pleasure in the prosperity of his servant.
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
And my tongue shall talk of thy righteousness and of thy praise all the day long.
