Psaltaren 34
1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.
En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
2 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.
Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
3 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.
Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
4 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.
Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
5 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.
De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
6 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.
De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
7 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.
Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.
Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
9 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.
Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
10 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.
De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
11 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.
Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
12 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.
Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
13 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?
Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
14 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.
Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
15 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.
Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
16 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.
Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
17 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.
Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
18 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.
Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
19 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.
Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
20 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.
Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
21 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.
Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
22 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld. Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
