< Psaltaren 34 >
1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.
Von David, als er seinen Verstand vor Abimelech verstellte und dieser ihn verjagte, worauf er sich entfernte. Lobpreisen will ich jederzeit den Herrn. Sein Lob sei stets in meinem Munde!
2 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.
Es rühme meine Seele sich im Herrn! Die Armen sollen's hören und sich freuen!
3 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.
Verherrlichet den Herrn mit mir! Laßt uns gemeinsam seinen Namen preisen!
4 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.
Den Herrn such ich auf; er hört auf mich, befreit mich aus den Ängsten all.
5 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.
Mich schauet an und strahlt vor Freude! Nie röte mehr sich euer Angesicht!
6 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.
Hier ist ein armer Mensch, der einst gerufen. Der Herr vernahm's und half ihm aus den Nöten all.
7 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.
Des Herrn Engel lagert sich um jene, die ihn fürchten, er rettet sie.
8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.
So kostet und erfahrt, wie gut der Herr! Wie wohl dem Mann, der ihm vertraut!
9 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.
Vorm Herrn habt Furcht, ihr, seine Heiligen! Denn die ihn fürchten, leiden keinen Mangel.
10 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.
Die Gottesleugner hungern darbend; doch denen, die den Herrn aufsuchen, mangelt nicht, was ihnen frommt.
11 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.
Her, Kinder, hört mir zu! Ich lehre euch die Furcht des Herrn.
12 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.
Wer ist der Mann, der Lust zum Leben hat, der zum Genuß des Glückes leben möchte?
13 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?
Behüte vor dem Bösen deine Zunge, vor trügerischer Rede deine Lippen!
14 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.
Vom Bösen laß und tu das Gute! den Frieden such! Ihm jage nach!
15 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.
Des Herrn Augen achten auf die Frommen und seine Ohren auf ihr Flehen.
16 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.
Des Herrn Antlitz wendet sich den Übeltätern zu und tilgt ihr Angedenken von der Erde.
17 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.
Die Frommen schreien, und schon hört's der Herr und rettet sie aus aller Not.
18 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.
Der Herr ist nahe den zerknirschten Herzen; zerschlagenen Gemütern hilft er auf.
19 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.
In viel Gefahren ist der Fromme; aus ihnen allen rettet ihn der Herr.
20 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.
Er hütet jedes seiner Glieder; versehrt wird auch nicht eins davon.
21 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.
Den Frevler rafft ein Unfall weg; des Frommen Hasser müssen es bereuen.
22 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld. Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
Der Herr erlöst die Seele seiner Diener; wer auf ihn baut, bereut es nicht.