Psaltaren 34
1 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.
Daavidin virsi, kun hän tekeytyi mielipuoleksi Abimelekin edessä ja tämä karkoitti hänet luotansa ja hän meni pois. Minä kiitän Herraa joka aika, hänen ylistyksensä on alati minun suussani.
2 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.
Herra on minun sieluni kerskaus, nöyrät sen kuulevat ja iloitsevat.
3 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.
Ylistäkää minun kanssani Herraa, kiittäkäämme yhdessä hänen nimeänsä.
4 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.
Minä etsin Herraa, ja hän vastasi minulle, hän vapahti minut kaikista peljätyksistäni.
5 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.
Jotka häneen katsovat, ne säteilevät iloa, heidän kasvonsa eivät häpeästä punastu.
6 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.
Tässä on kurja, joka huusi, ja Herra kuuli ja pelasti hänet kaikista hänen ahdistuksistansa.
7 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.
Herran enkeli asettuu niiden ympärille, jotka häntä pelkäävät, ja pelastaa heidät.
8 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.
Maistakaa ja katsokaa, kuinka Herra on hyvä. Autuas se mies, joka häneen turvaa!
9 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.
Peljätkää Herraa, te hänen pyhänsä, sillä häntä pelkääväisiltä ei mitään puutu.
10 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.
Nuoret leijonat kärsivät puutetta ja näkevät nälkää, mutta Herraa etsiväisiltä ei mitään hyvää puutu.
11 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.
Tulkaa, lapset, kuulkaa minua: Herran pelkoon minä teidät opetan.
12 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.
Kuka oletkin, joka elää tahdot ja rakastat elämän päiviä, nauttiaksesi onnea:
13 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?
varjele kielesi pahasta ja huulesi vilppiä puhumasta;
14 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.
vältä pahaa ja tee hyvää, etsi rauhaa ja pyri siihen.
15 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.
Herran silmät tarkkaavat vanhurskaita ja hänen korvansa heidän huutoansa.
16 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.
Herran kasvot ovat pahantekijöitä vastaan, hävittääksensä maasta heidän muistonsa.
17 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.
Vanhurskaat huutavat, ja Herra kuulee ja vapahtaa heidät kaikista heidän ahdistuksistansa.
18 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.
Lähellä on Herra niitä, joilla on särjetty sydän, ja hän pelastaa ne, joilla on murtunut mieli.
19 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.
Monta on vanhurskaalla kärsimystä, mutta Herra vapahtaa hänet niistä kaikista.
20 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.
Hän varjelee kaikki hänen luunsa: ei yksikään niistä murru.
21 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.
Pahuus tappaa jumalattoman, ja jotka vanhurskasta vihaavat, ne tulevat syynalaisiksi.
22 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld. Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
Herra lunastaa palvelijainsa sielut, eikä yksikään, joka häneen turvaa, tule syynalaiseksi.
