Psaltaren 31
1 För sångmästaren; en psalm av David. Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.
Aw Bawipa, nang awh ni kang thuk hy, chah koeh ni phyih sak; na dyngnaak awh ce ni hul lah.
2 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.
Nang haa keng law nawhtaw, kai hul aham ang tawnna law lah; kang thuknaak lungnu na awm nawh, ka hulkung vawngcak na awm lah.
3 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.
Nang taw kang thuknaak ingkaw ka vawngnu na, na awm a dawngawh nang ming ak caming ni ceh pyi nawhtaw ni hqui lah.
4 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.
Ka haiawh a dun qu thang awhkawng ni loet sak lah, nang taw kang thuknaak kung na na awm a dawngawh.
5 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.
Na kut awh kang myihla ni pe nyng; Aw Bawipa awitak Khawsa ni hul lah.
6 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.
Kawna amak awm myiqawl ak bawkkhqi ce sawh na nyng saw; Bawipa ce ypna nyng.
7 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden
Na lungnaak awh ce zeelmang ing awm vang, kawtih nang ing ka kyinaak ce hu law tiksaw kang myihla ing a khuikhanaak ce sim hyk ti.
8 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.
Ka qaal a venawh amni pe nawh ka khaw qawi ve hun nepnaak awh ning dyih sak hyk ti.
9 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.
Aw Bawipa ngaihang kawbin na ka awm a dawngawh, kai ve nim qeen lah; kak kawseet aih awh mik awm am dai hqa voel nyng; kang myihla ingkaw ka pum awm kawseet lungnat zawk hy.
10 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.
Ka hqingnaak ve kawsetnaak ing daih nawh ka kumkhqi awm ko ang kqangnaak ing khaw kum boeih hy; ka khuikha aih awh kak tha awm boet hqoeng nawh, ka quh awm ak tha am awm voel hy.
11 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.
Ka qaalkhqi dawngawh, ka pilnamkhqi ing ni hep unawh; ka pyikhqi ing nik kqih uhy - lam awh kai anik hukhqi ing ni centaak boeih uhy.
12 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.
Ak thi hawh amyihna cekkhqi ing nim hilh boeih uhy; dek-am ak kqek zak amyihna ni ka awm hqoeng hawh.
13 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.
Thlang khawzah ing a mini tengnaak awi doeng za nyng; voei a vang awh kqihnaak hqoeng na awm hy; kai ing am ka ngaihnaak ben awh ce za qu unawh ka hqingnaak him aham cai uhy.
14 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»
Cehlai, Bawipa nang ni ka ni ypnaak; “nang taw ka Khawsa ni” ti nyng.
15 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.
Ka tymkhqi ve nang a kut khuiawh ni a awm; ka qaalkhqi ingkaw kai anik hqutkhqi kut khui awhkawng ni hul lah.
16 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.
Na tyihzawih ak khan awh na haai hlangpan sak nawh; amak dyt thai na lungnaak ing ni hul lah.
17 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket. (Sheol h7585)
Aw Bawipa, chah koeh ni phyih sak, nang a venawh ni kak khy law; cehlai thlak chekhqi taw chah phyih sak nawh phyi khuiawh awimyh na zaih sak khing lah. (Sheol h7585)
18 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.
Cekkhqi ing qaai awi amik kqawnnaak hui ce sit sak lah, oek qunaak ingkaw hepnaak ing thlakdyngkhqi ce amik kaa naak a dawngawh.
19 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!
Nang anik kqihkhqi aham cun pe nawh, thlanghqingkhqi haiawh nang awh ak thukkhqi aham na taak zoseennaak taw bau soeih hy.
20 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.
Ang hyp na ak tengkungkhqi ven awhkawng na haai awhkaw awmnaak hun awh ak mawng na ta hyk ti.
21 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!
Khawk bau cak awh ka awm awh kawpoek kyi qeennaak ce ang dang law sak a dawngawh, Bawipa venawh thangleeknaak awm seh nyng.
22 Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.
Ka ly aih awh, “ning hawi taak valh hawh amih hyk ti!” ti nyng. Cehlai, qeennaak ka thoeh law awh ce qeennaak ing kak khynaak awi ce ngai law hyk ti.
23 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.
A thlakciimkhqi boeih aw, Bawipa ce lungna lah uh! Bawipa ing ypawm thlangkhqi ce hqui a sawi nawh ak oek qu thlangkhqi taw a khawboe amyihna thung pehy.
24 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.
Nangmih Bawipa awh ngaih-unaak ak takhqi boeih namik tha awm sak unawh na mim thin caksak lah uh.
