Psaltaren 30

1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning. Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

Ein salme, ein song då huset vart vigt av David. Høgt vil eg lova deg, Herre, for du hev drege meg upp og ikkje late mine fiendar gleda seg yver meg.

2 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

Herre, min Gud, eg ropa til deg, og du lækte meg.

3 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven. (Sheol h7585)

Herre, du hev ført meg upp frå helheimen, du hev vakt meg upp til liv frå deim som fer ned i gravi. (Sheol h7585)

4 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

Syng lov til Herren, de hans trugne, og prisa hans heilage namn!

5 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

For ein augneblink varer hans vreide, ei heil levetid hans nåde; um kvelden kjem gråt til gjest, men til morgons vert det gledesong.

6 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

Men eg sagde i min tryggleik: «Eg skal ikkje verta rikka i all æva.»

7 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

Herre, ved din nåde hadde du grunnfest mitt fjell; du løynde di åsyn, då vart eg forfærd.

8 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

Til deg, Herre, ropa eg, og til Herren bad eg inderleg:

9 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

«Kva vinning er det i mitt blod, i at eg fer ned i gravi? Kann mold prisa deg, forkynna din truskap?

10 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

Herre, høyr og ver meg nådig! Herre, ver min hjelpar!»

11 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

Du vende mi sorg um til dans for meg, du klædde av meg min syrgjebunad og gyrde meg med gleda,

12 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.

so mi æra kann lovsyngja deg og ikkje tagna. Herre, min Gud, eg vil æveleg prisa deg.