Psaltaren 30
1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning. Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.
Ra Anumzamoka kagra natranke'na fri vahe kumapina mani'noge'za nagri ha' vahe'mo'za ra zamagia e'neri'za nagefenkami otrazanki, kagra anampintira navre atirami'nanku, kagri kagia ahentesga hu'na rankagia kamigahue.
2 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.
Ra Anumzana nagri Anumzamoka, kagrama naza huogu'ma nunamuma hugenka, kagra nazeri kanamr40 'nane.
3 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven. (Sheol h7585)
Ra Anumzamoka nagra fri'na matipi uramiza hu'noanagi, anampinti navre atirami'nane. Ana nehunka nazeri kasefa hanke'na, fri'na fri vahe kumapina uorami'na kasefa hu'na mani'noe. (Sheol h7585)
4 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.
Anumzamofo amage'ma nentza vahe'mota zagame huta Ra Anumzamofona husga hunenteta, ruotage'ma hu'nea zanku agia aheta humuse hunteho.
5 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.
Na'ankure Ra Anumzamofo arimpa ahe'zamo'a zazatera meno ovugahie. Hianagi agri knare avu'avazamo'a, kasefa'ma huta manisuna kna'afina mevava huno vugahie. Hanima e'nigeta kenagera zavira ategahunanagi, nanterama ko'manetigeta musenkase hugahune.
6 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»
Hagi nagra maka'zama ante'na knare'ma hu'nama mani'noa kna'afima nagesama antahi'noana, mago'zamo'a nagritera eno nazeri kazara osugahie hu'na antahi'noe.
7 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.
Ra Anumzamoka kagra knare kavukva hunantenka nazeri hankavetinke'na agonamo'ma oti hankavetiaza hu'na oti hankaveti'noe. Hianagi kagrama kavugosama rukrahe hunka kamefi'ma hunaminke'na, nagra koro hu'noe.
8 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:
E'ina hu'negu Ra Anumzamoka naza huogu kagritega krafage nehu'na, kasunku'ma hunante'naku nunamuna nehue.
9 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?
Hagi nagrama fri'na fri vahe kumapima uramina kasrinuana, iza zagamera huno Ra Anumzamoka'ma, knare kavukva'ma nehana zankura kagia ahentesga nehuno, musena hugantegahie?
10 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»
Ra Anumzamoka nagrama nehuankea antahi'nenaminka, kasunkuma hunantenka naza huoguma nunamuma nehuana antahinaminka naza huo.
11 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.
Zavi'ma netoa zampintira nazeri muse hanke'na musena hu'na avo nehagoe. Ana nehunka nasunku kukenama hu'noa zana hate netrenka, kukenama hiaza hunka musezana eri hankre nantanke'na musenkase nehue.
12 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.
E'ina hu'negu nagra fruhu'na omanigahuanki, nagu'areti hu'na Ra Anumzana nagri Anumzamoka kagritega zagamera hu'na, maka zupa susu hugante vava hugahue.
