Psaltaren 3
1 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.
Ein salme av David, då han flydde for Absalom, son sin. Herre, kor mange mine fiendar er! Mange reiser seg imot meg.
2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.
Mange segjer til mi sjæl: «Det finst ikkje frelsa for honom hjå Gud.» (Sela)
3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»
Men du, Herre, er min skjold, mi æra og den som lyfter mitt hovud.
4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.
Eg ropar høgt til Herren, og han svarar meg frå sitt heilage fjell. (Sela)
5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. (Sela)
Eg lagde meg og sovna; eg vakna upp, for Herren held meg uppe.
6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.
Eg ottast ikkje for ti tusund av folk, som hev lægra seg imot meg rundt ikring.
7 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.
Statt upp, Herre, frels meg, min Gud! For du hev slege alle mine fiendar på kinni, du hev knasa tennerne på dei ugudlege.
8 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder. Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. (Sela)
Herren høyrer frelsa til. Lat di velsigning vera yver ditt folk! (Sela)
