< Psaltaren 3 >
1 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.
Psalmus David, cum fugeret a facie Absalom filii sui. Domine, quid multiplicati sunt qui tribulant me? Multi insurgunt adversum me;
2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.
multi dicunt animæ meæ: Non est salus ipsi in Deo ejus.
3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»
Tu autem Domine, susceptor meus es, gloria mea, et exaltans caput meum.
4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.
Voce mea ad Dominum clamavi; et exaudivit me de monte sancto suo.
5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. (Sela)
Ego dormivi, et soporatus sum; et exsurrexi, quia Dominus suscepit me.
6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.
Non timebo millia populi circumdantis me. Exsurge, Domine; salvum me fac, Deus meus.
7 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.
Quoniam tu percussisti omnes adversantes mihi sine causa; dentes peccatorum contrivisti.
8 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder. Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. (Sela)
Domini est salus; et super populum tuum benedictio tua.