Psaltaren 3
1 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.
Žalm Davidův, když utíkal před Absolonem synem svým. Hospodine, jakť jsou mnozí nepřátelé moji! Mnozí povstávají proti mně.
2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.
Mnozí mluví o duši mé: Nemáť tento žádné pomoci v Bohu.
3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»
Ale ty, Hospodine, jsi štítem vůkol mne, slávou mou, a kterýž povyšuješ hlavy mé.
4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.
Hlasem svým volal jsem k Hospodinu, a vyslyšel mne s hory svaté své. (Sélah)
5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. (Sela)
Já jsem lehl, a spal jsem, i zas procítil; nebo mne zdržoval Hospodin.
6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.
Nebuduť se báti mnoha tisíců lidí, kteříž se vůkol kladou proti mně.
7 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.
Povstaniž, Hospodine, zachovej mne, Bože můj, kterýž jsi zbil všech nepřátel mých líce, a zuby bezbožníků zvyrážel.
8 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder. Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. (Sela)
Tvéť, ó Hospodine, jest spasení, a nad lidem tvým požehnání tvé. (Sélah)
