Psaltaren 27

1 Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?

“Of David.” The Lord is my light and my salvation; of whom shall I be afraid? the Lord is the fortress of my life; of whom shall I have dread?

2 När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender.

When evil-doers come near against me to eat up my flesh, my assailants and my enemies at me: then do they stumble and fall.

3 Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg.

If an army should encamp against me, my heart shall not fear: if war should arise against me, even then will I have trust.

4 Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.

One thing have I asked of the Lord, that I will seek for: that I may dwell in the house of the Lord all the days of my life, to behold the loveliness of the Lord, and to be every morning early in his temple.

5 Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa.

For he will hide me in his pavilion on the day of evil; he will conceal me in the secret of his tabernacle; upon a rock will he place me high.

6 Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom.

And now will my head be lifted up above my enemies all round about me; and I will sacrifice in his tabernacle sacrifices of joy: I will sing, and I will triumphantly play unto the Lord.

7 Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.

Hear, O Lord, my voice, [when] I call, and be gracious unto me, and answer me.

8 Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;

Of thee, said my heart, “Seek ye my presence”: thy presence, Lord, will I seek.

9 fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud.

Hide [then] not thy face from me; reject not in anger thy servant, thou [who] hast been my help: cast me not off, nor forsake me, O God of my salvation.

10 Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.

For my father and my mother have forsaken me; but the Lord will take me up.

11 Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull.

Point me out thy way, O Lord! and guide me on a level path, because of those that regard me enviously.

12 Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld.

Give me not up to the [revengeful] desire of my assailants; for there are risen up against me false witnesses, and such as utter violence.

13 Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land.

Unless I had believed to see the goodness of the Lord in the land of life—

14 Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN.

Wait on the Lord; be strong, and let thy heart be of good courage; and only wait on the Lord.