Psaltaren 25

1 Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.

Av David. Herre, til deg lyfter eg mi sjæl.

2 Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.

Min Gud, til deg hev eg sett mi lit; lat meg ikkje verta til skammar; lat ikkje mine fiendar gilda seg yver meg!

3 Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.

Ja, ingen av deim som ventar på deg, skal verta til skammar; men dei skal verta til skammar, som utan årsak bryt si tru.

4 HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

Herre, lat meg kjenna dine vegar, lær meg dine stigar!

5 Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.

Leid meg fram i di sanning og lær meg! for du er Gud, min frelsar, på deg ventar eg all dagen.

6 Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.

Herre, kom i hug di miskunn og din nåde! for dei er frå æveleg tid.

7 Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.

Kom ikkje i hug min ungdoms synder og mine misgjerningar; kom meg i hug etter di miskunn for din godhug skuld, Herre!

8 HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

Herren er god og rettvis; difor lærer han syndarar vegen.

9 Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

Han leider dei audmjuke i det som rett er, og lærer dei audmjuke sin veg.

10 Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.

Alle Herrens stigar er nåde og sanning mot deim som held hans pakt og hans vitnemål.

11 För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.

For ditt namn skuld, Herre, forlat meg mi skuld, for ho er stor!

12 Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

Kven er den mann som ottast Herren? Honom lærer han den veg han skal velja.

13 Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

Hans sjæl skal stødt bu i sæla, og hans avkjøme skal erva landet.

14 HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.

Herren hev samlag med deim som ottast honom, og si pakt vil han kunngjera deim.

15 Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.

Mine augo er stendigt vende til Herren, for han dreg mine føter ut or garnet.

16 Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.

Vend deg til meg og ver meg nådig! for eg er einsleg og arm.

17 Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.

Min hjarteverk hev dei gjort stor; før meg ut or mine trengslor!

18 Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.

Sjå min armodsdom og mi møda, og forlat meg alle mine synder!

19 Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.

Sjå mine fiendar, at dei er mange! og dei hatar meg med rettarlaust hat.

20 Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

Vara mi sjæl og frels meg! Lat meg ikkje verta til skammar! for eg flyr til deg.

21 Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

Lat uskyld og trurøkna verja meg, for eg ventar på deg.

22 Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.

Å Gud, løys Israel ut or alle sine trengslor!