Psaltaren 25
1 Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.
Av David. Til dig, Herre, løfter jeg min sjel.
2 Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.
Min Gud, til dig har jeg satt min lit; la mig ikke bli til skamme, la ikke mine fiender fryde sig over mig!
3 Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.
Ja, ingen av dem som bier på dig, skal bli til skamme; de skal bli til skamme som er troløse uten årsak.
4 HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.
Herre, la mig kjenne dine veier, lær mig dine stier!
5 Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.
Led mig frem i din trofasthet og lær mig! for du er min frelses Gud, på dig bier jeg hele dagen.
6 Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.
Herre, kom din barmhjertighet i hu og din miskunnhets gjerninger! for de er fra evighet.
7 Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.
Kom ikke min ungdoms synder og mine misgjerninger i hu! Kom mig i hu efter din miskunnhet for din godhets skyld, Herre!
8 HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.
Herren er god og rettvis; derfor lærer han syndere veien.
9 Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.
Han leder de saktmodige i det som rett er, og lærer de saktmodige sin vei.
10 Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.
Alle Herrens stier er miskunnhet og trofasthet imot dem som holder hans pakt og hans vidnesbyrd.
11 För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.
For ditt navns skyld, Herre, forlat mig min misgjerning! for den er stor.
12 Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.
Hvem er den mann som frykter Herren? Ham lærer han den vei han skal velge.
13 Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.
Hans sjel skal stadig ha det godt, og hans avkom skal arve landet.
14 HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.
Herren har fortrolig samfund med dem som frykter ham, og hans pakt skal bli dem kunngjort.
15 Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.
Mine øine er alltid vendt til Herren, for han drar mine føtter ut av garnet.
16 Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.
Vend dig til mig og vær mig nådig! for jeg er enslig og elendig.
17 Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.
Mitt hjertes angst har de gjort stor; før mig ut av mine trengsler!
18 Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.
Se min elendighet og min nød, og forlat mig alle mine synder!
19 Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.
Se mine fiender, de er mange, og de hater mig med urettferdig hat.
20 Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.
Bevar min sjel og redd mig, la mig ikke bli til skamme! for jeg tar min tilflukt til dig.
21 Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.
La uskyld og opriktighet verge mig! for jeg bier på dig.
22 Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
Forløs, Gud, Israel av alle dets trengsler!
