Psaltaren 25

1 Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.

Af David. HERRE, jeg løfter min Sjæl til dig,

2 Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.

min Gud, jeg stoler paa dig, lad mig ikke beskæmmes, lad ej mine Fjender fryde sig over mig.

3 Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.

Nej, ingen som bier paa dig, skal beskæmmes; beskæmmes skal de, som er troløse uden Grund.

4 HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

Lad mig kende dine Veje, HERRE, lær mig dine Stier.

5 Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.

Led mig paa din Sandheds Vej og lær mig, thi du er min Frelses Gud; jeg bier bestandig paa dig.

6 Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.

HERRE, kom din Barmhjertighed i Hu og din Naade, den er jo fra Evighed af.

7 Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.

Mine Ungdomssynder og Overtrædelser komme du ikke i Hu, men efter din Miskundhed kom mig i Hu, for din Godheds Skyld, o HERRE!

8 HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

God og oprigtig er HERREN, derfor viser han Syndere Vejen.

9 Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

Han vejleder ydmyge i det, som er ret, og lærer de ydmyge sin Vej.

10 Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.

Alle HERRENS Stier er Miskundhed og Trofasthed for dem, der holder hans Pagt og hans Vidnesbyrd.

11 För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.

For dit Navns Skyld, HERRE, tilgive du min Brøde, thi den er stor.

12 Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

Om nogen frygter HERREN, ham viser han den Vej, han skal vælge;

13 Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

selv skal han leve i Lykke og hans Sæd faa Landet i Eje.

14 HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.

Fortroligt Samfund har HERREN med dem, der frygter ham, og han kundgør dem sin Pagt.

15 Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.

Mit Øje er stadig vendt imod HERREN, thi han frier mine Fødder af Snaren.

16 Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.

Vend dig til mig og vær mig naadig, thi jeg er ene og arm.

17 Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.

Let mit Hjertes Trængsler og før mig ud af min Nød.

18 Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.

Se hen til min Nød og min Kvide og tilgiv alle mine Synder.

19 Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.

Se hen til mine Fjender, thi de er mange og hader mig med Had uden Grund.

20 Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

Vogt min Sjæl og frels mig, jeg lider paa dig, lad mig ikke beskæmmes.

21 Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

Lad Uskyld og Retsind vogte mig, thi jeg bier paa dig, HERRE.

22 Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd. Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.

Forløs, o Gud, Israel af alle dets Trængsler!