< Psaltaren 23 >
1 En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas,
Psalmus David, in finem. Dominus regit me, et nihil mihi deerit:
2 han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro,
in loco pascuae ibi me collocavit. Super aquam refectionis educavit me:
3 han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull.
animam meam convertit. Deduxit me super semitas iustitiae, propter nomen suum.
4 Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.
Nam, et si ambulavero in medio umbrae mortis, non timebo mala: quoniam tu mecum es. Virga tua, et baculus tuus: ipsa me consolata sunt.
5 Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Parasti in conspectu meo mensam, adversus eos, qui tribulant me. Impinguasti in oleo caput meum: et calix meus inebrians quam praeclarus est!
6 Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.
Et misericordia tua subsequetur me omnibus diebus vitae meae: et ut inhabitem in domo Domini, in longitudinem dierum.