< Psaltaren 23 >
1 En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas,
Dávid zsoltára. Az Úr az én pásztorom; nem szűkölködöm.
2 han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro,
Fűves legelőkön nyugtat engem, és csendes vizekhez terelget engem.
3 han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull.
Lelkemet megvidámítja, az igazság ösvényein vezet engem az ő nevéért.
4 Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.
Még ha a halál árnyékának völgyében járok is, nem félek a gonosztól, mert te velem vagy; a te veszsződ és botod, azok vigasztalnak engem.
5 Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Asztalt terítesz nékem az én ellenségeim előtt; elárasztod fejem olajjal; csordultig van a poharam.
6 Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.
Bizonyára jóságod és kegyelmed követnek engem életem minden napján, s az Úr házában lakozom hosszú ideig.