Psaltaren 22
1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
Para el director del coro. Con la melodía de “La cierva del amanecer”. Un salmo de David. Dios mío, Dios mío, ¿Por qué me has abandonado? ¿Por qué estás tan lejos cuando clamo a ti pidiendo ayuda?
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
Dios mío, cada día lloro y clamo a ti, pero no me respondes. En la noche también, pero no concilio el descanso.
3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
Sin embargo, eres santo, y las alabanzas de Israel son tu trono.
4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
Nuestros antepasados confiaron en ti. Confiaron y tú los rescataste.
5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
Clamaron por tu ayuda, y fueron salvos. Confiaron en ti y no fueron derrotados.
6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
Pero yo soy un gusano, no un hombre, despreciado y ridiculizado por todos.
7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
La gente que me ve se burla de mí. Se ríen y agitan sus cabezas diciendo:
8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
“Él confía en el Señor—¡Bueno, entonces deja que el Señor lo salve! ¡Si el Señor es tan buen amigo, deja que el Señor lo rescate!”
9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
Sin embargo, me trajiste a salvo desde mi nacimiento, y me guiaste para confiar en ti desde el seno de mi madre.
10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
Confié en ti desde el nacimiento; desde el momento en que fui dado a luz tú fuiste mi Dios.
11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
No te distancies de mí, porque los problemas siempre están cerca y no hay nadie más que pueda ayudarme.
12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
Los enemigos me rodean como una manada de toros; fuertes toros de Basán me han acorralado.
13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
Como leones rugientes desgarrando a sus presas abren la boca contra mí.
14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Siento que soy vertido como agua. Me desplomo como si todos mis huesos se hubieran aflojado. Mi corazón es como cera que se derrite dentro de mí.
15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Mi fuerza se ha secado como un trozo de arcilla rota. Mi lengua se está pegando al techo de mi boca. Me entierras como si ya estuviera muerto.
16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Los hombres malvados me rodean como una manada de perros. Han perforado mis manos y mis pies.
17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
Estoy tan delgado que puedo contar todos mis huesos. La gente me mira y se alegra de ello.
18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
Reparten mis ropas entre ellos. Compiten lanzando dados para quedarse con mi ropa.
19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
Pero tú, Señor, nos estés lejos de mí. Tú eres mi fuerza, ¡Ven! ¡Ayúdame!
20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
¡Sálvame de morir a espada! ¡Libra mi vida de los perros, pues es la única que tengo!
21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
¡Sálvame de la boca del león y de los feroces toros!
22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
Le contaré a mi pueblo todas las maravillosas cosas que has hecho; en medio de la congregación te alabaré.
23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Alaben al Señor, ¡Todos los que lo adoran! ¡Hónrelo cada descendiente de Jacob! ¡Témale cada descendiente de Israel!
24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
Porque Él no ridiculizo ni menospreció el sufrimiento del pobre; no se ha apartado de ellos, ha escuchado sus clamores pidiendo ayuda.
25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
Eres el objeto de mi alabanza en la gran asamblea. Cumpliré mis promesas ante los que te adoran.
26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
Los pobres comerán, y serán satisfechos. Todos los que vengan al Señor lo alabarán ¡Ojalá todos vivan para siempre!
27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
Todos en el mundo entero se arrepentirán y volverán al Señor; todas las naciones adorarán antes de ti.
28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
Porque el poder real le pertenece al Señor; Es el único que gobierna sobre las naciones.
29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
Todos los que prosperan vienen a festejar y adorar. Inclínense ante Él todos los que están destinados a la tumba, porque no pueden mantenerse vivos.
30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
Nuestros descendientes le servirán; le hablarán a la siguiente generación sobre el Señor.
31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
¡Vendrán y le contarán a aquellos que están aún por nacer cuán bueno es el Señor, y todo lo que ha hecho!
