Psaltaren 22

1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Načelniku godbe o prvi zarji; psalm Davidov. Bog moj mogočni, Bog moj mogočni, zakaj si me zapustil? daleč od blaginje moje, od stoka mojega besed?

2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Bog moj, zakaj me ne uslišiš, ko te kličem podnevi? in ponoči ni mi pokoja.

3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Saj si vendar svet, stanoviten, popolna hvala Izraelova.

4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Tebi so zaupali očetje naši; zaupali so, in osvobodil si jih.

5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

K tebi so vpili, in oteti so bili, v té so zaupali in ni jih bilo sram.

6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Jaz pa sem črv, in ne mož; sramota ljudém in zaničevanje ljudstvu.

7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Vsi, ki me vidijo, namrdavajo se mi; režé se, glavó majó:

8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

H Gospodu pribega, reši ga naj; otmè ga naj, ker ima veselje nad njim.

9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

Saj ti si, ki si me potegnil iz materinega telesa, storil si, da sem brez skrbi živel na prsih matere svoje.

10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

K tebi sem bil zagnan od rojstva, od telesa matere moje bodi Bog moj mogočni.

11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Ne bivaj daleč od mene, ko je blizu stiska, ko ni pomočnika.

12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Obdajajo me junci mnogi, krepki junci Bazanski obsipljejo me.

13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

Žrelo svoje odpirajo zoper mene, kakor lev zgrabljiv in rujoveč.

14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Kakor voda se razlivam, in vse kosti moje se razklepajo; srce moje je podobno vosku, taja se v osrčji mojem.

15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Moja moč je suha kakor čepinja, in jezik moj se prijemlje neba mojega, in devaš me v smrtni prah.

16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Ker obdali so me psi; hudobnikov krdela so me obsula; prebodli so moje roke in noge moje.

17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Seštel bi lahko vse svoje kosti; oni gledajo, ozirajo se v mé.

18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

Oblačila moja delé med seboj, in za suknjo mojo mečejo kocko.

19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Ti torej, Gospod, ne bivaj daleč, krepost moja, hiti na pomoč mojo.

20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Otmi meča dušo mojo, psa edino mojo.

21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Reši me žrela levovega, in rogov samorogov, uslišavši me.

22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Ime tvoje bodem oznanjal bratom svojim; sredi zbora bodem te hvalil:

23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Vi, ki se bojite Gospoda, hvalite ga; vse seme Jakobovo hvali ga; in boj se ga vse seme Izraelovo.

24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

Ker ne zameta in ne zaničuje siromaštva siromakovega, in pred njim ne skriva obličja svojega; temuč ko vpije do njega, usliši ga.

25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

O dobrotah tvojih bode hvala moja v zboru velikem; obljube svoje bodem opravljal v pričo njih, ki se ga bojé.

26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

Jedli bodejo krotki in nasitili se; hvalili bodejo Gospoda, kateri ga iščejo; srce vaše bode živelo vekomaj.

27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Spomnijo se in povrnejo se h Gospodu vse meje zemlje, in priklonijo se pred teboj vse družine narodov.

28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Ker Gospodovo je kraljestvo samo, in gospostvo ima nad narodi.

29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

Jedli bodo in priklanjali se vsi zemlje bogatini; pred njim bodejo padali, katerikoli pojdejo dol v prah; kateri ni ohranil duše svoje v življenji.

30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

Teh seme bode ga čestilo, prištevalo se bode Gospodu vsak čas.

31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

Prihajali bodo in oznanjali pravico njegovo ljudstvu, ki se rodi, da je pravičen.