Psaltaren 22

1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Moj Bog, moj Bog, zakaj si me zapustil? Zakaj si tako daleč proč od pomoči meni in od besed mojega vpitja?

2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Oh moj Bog, jokam podnevi, toda ti me ne uslišiš in v nočnem času in nisem tiho.

3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Toda ti si svet, oh ti, ki naseljuješ Izraelove hvalnice.

4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Naši očetje so zaupali vate. Zaupali so in si jih osvobodil.

5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

Klicali so k tebi in so bili osvobojeni. Zaupali so vate in niso bili zbegani.

6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Toda jaz sem [škrlatni] črv in ne mož; graja ljudem in preziran od ljudstva.

7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Vsi, ki me vidijo, se mi smejijo do norčevanja. Namrdnejo ustnico [in] zmajujejo z glavo, rekoč:

8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

»Zaupal je v Gospoda, da ga bo osvobodil. Naj ga reši, glede na to, da se je razveseljeval v njem.«

9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

Toda ti si ta, ki me je potegnil iz maternice. Oblikoval si mi zaupanje, ko sem bil na prsih svoje matere.

10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Iz maternice sem bil vržen nate. Ti si moj Bog od trebuha moje matere.

11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Ne bodi daleč od mene, kajti stiska je blizu, kajti nikogar ni, da pomaga.

12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Obdalo me je mnogo bikov. Močni bašánski biki so me obdali naokoli.

13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

S svojimi gobci so zevali vame, kakor ropa željan in rjoveč lev.

14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Izlit sem kakor voda in vse moje kosti so izpahnjene. Moje srce je podobno vosku, stopljeno je v sredi moje notranjosti.

15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Moja moč je izsušena kakor črepinja in moj jezik se lepi k mojim čeljustim in ti si me privedel v smrtni prah.

16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Kajti psi so me obdali. Zajel me je zbor zlobnih. Prebodli so moje roke in moja stopala.

17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Vse svoje kosti lahko razločim. Oni pa gledajo in strmijo vame.

18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

Moje obleke si razdeljujejo med seboj in za mojo suknjo so metali žrebe.

19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Toda ti, oh Gospod, ne bodi daleč od mene. Oh moja moč, hiti, da mi pomagaš.

20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Osvobodi mojo dušo pred mečem, mojo ljubljeno pred močjo psa.

21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Reši me pred levjimi usti, kajti uslišal si me pred rogovi samorogov.

22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Tvoje ime bom oznanjal svojim bratom. Na sredi skupnosti te bom hvalil.

23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Vi, ki se bojite Gospoda, hvalite ga, vsi vi, seme Jakobovo, proslavite ga, in bojte se ga, vsi vi, seme Izraelovo.

24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

Kajti ni zaničeval niti preziral stiske stiskanih niti svojega obraza ni skrival pred njim; toda ko je klical k njemu, je slišal.

25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

Moja hvala v veliki skupnosti bo o tebi. Svoje zaobljube bom izpolnil pred tistimi, ki se ga bojijo.

26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

Krotki bodo jedli in bodo nasičeni. Hvalili bodo Gospoda [tisti], ki ga iščejo. Vaše srce bo živelo na veke.

27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Vsi konci zemlje se bodo spomnili in obrnili h Gospodu in vsa sorodstva narodov bodo oboževala pred teboj.

28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Kajti kraljestvo je Gospodovo in on je voditelj med narodi.

29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

Vsi tisti, ki so na zemlji obilni, bodo jedli in oboževali. Vsi tisti, ki gredo dol v prah, se bodo poklonili pred njim, svoje lastne duše pa nihče ne more ohraniti žive.

30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

Seme mu bo služilo; to bo šteto h Gospodu za rod.

31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

Prišli bodo in oznanjali bodo njegovo pravičnost ljudem, ki bodo rojeni, da je on to storil.