Psaltaren 22

1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Al maestro del coro. Sull'aria: «Cerva dell'aurora». Salmo. Di Davide. «Dio mio, Dio mio, perché mi hai abbandonato? Tu sei lontano dalla mia salvezza»: sono le parole del mio lamento.

2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Dio mio, invoco di giorno e non rispondi, grido di notte e non trovo riposo.

3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Eppure tu abiti la santa dimora, tu, lode di Israele.

4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

In te hanno sperato i nostri padri, hanno sperato e tu li hai liberati;

5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

a te gridarono e furono salvati, sperando in te non rimasero delusi.

6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Ma io sono verme, non uomo, infamia degli uomini, rifiuto del mio popolo.

7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Mi scherniscono quelli che mi vedono, storcono le labbra, scuotono il capo:

8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

«Si è affidato al Signore, lui lo scampi; lo liberi, se è suo amico».

9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

Sei tu che mi hai tratto dal grembo, mi hai fatto riposare sul petto di mia madre.

10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Al mio nascere tu mi hai raccolto, dal grembo di mia madre sei tu il mio Dio.

11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Da me non stare lontano, poiché l'angoscia è vicina e nessuno mi aiuta.

12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Mi circondano tori numerosi, mi assediano tori di Basan.

13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

Spalancano contro di me la loro bocca come leone che sbrana e ruggisce.

14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Come acqua sono versato, sono slogate tutte le mie ossa. Il mio cuore è come cera, si fonde in mezzo alle mie viscere.

15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

E' arido come un coccio il mio palato, la mia lingua si è incollata alla gola, su polvere di morte mi hai deposto.

16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Un branco di cani mi circonda, mi assedia una banda di malvagi; hanno forato le mie mani e i miei piedi,

17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

posso contare tutte le mie ossa. Essi mi guardano, mi osservano:

18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

si dividono le mie vesti, sul mio vestito gettano la sorte.

19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Ma tu, Signore, non stare lontano, mia forza, accorri in mio aiuto.

20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Scampami dalla spada, dalle unghie del cane la mia vita.

21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Salvami dalla bocca del leone e dalle corna dei bufali.

22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Annunzierò il tuo nome ai miei fratelli, ti loderò in mezzo all'assemblea.

23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Lodate il Signore, voi che lo temete, gli dia gloria la stirpe di Giacobbe, lo tema tutta la stirpe di Israele;

24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

perché egli non ha disprezzato né sdegnato l'afflizione del misero, non gli ha nascosto il suo volto, ma, al suo grido d'aiuto, lo ha esaudito.

25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

Sei tu la mia lode nella grande assemblea, scioglierò i miei voti davanti ai suoi fedeli.

26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

I poveri mangeranno e saranno saziati, loderanno il Signore quanti lo cercano: «Viva il loro cuore per sempre».

27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Ricorderanno e torneranno al Signore tutti i confini della terra, si prostreranno davanti a lui tutte le famiglie dei popoli.

28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Poiché il regno è del Signore, egli domina su tutte le nazioni.

29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

A lui solo si prostreranno quanti dormono sotto terra, davanti a lui si curveranno quanti discendono nella polvere. E io vivrò per lui,

30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

lo servirà la mia discendenza. Si parlerà del Signore alla generazione che viene;

31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

annunzieranno la sua giustizia; al popolo che nascerà diranno: «Ecco l'opera del Signore!».