Psaltaren 22

1 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Dem Sangmeister, nach (der Melodie von: ) "Hindin der Morgenröte". / Ein Psalm Davids.

2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Mein Gott, mein Gott, warum hast du mich verlassen?! / Ohne Hilfe zu finden, muß ich zu dir schrein.

3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Mein Gott, ich rufe am Tage, doch du hörest mich nicht; / Auch (ruf ich) des Nachts, / Aber mein Klagen wird nicht gestillt.

4 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Und dennoch bist du der Heilige, / Über Israels Lobliedern thronend.

5 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

Dir haben unsre Väter vertraut, / sie haben vertraut: du hast sie errettet.

6 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Sie schrien zu dir und wurden frei, / Sie vertrauten dir und sind nicht zuschanden geworden.

7 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Ich aber bin ein Wurm und kein Mensch, / Von den Leuten verhöhnt und verachtet vom Volk.

8 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

Alle, die mich sehen, spotten mein, / Verziehen die Lippen, schütteln den Kopf:

9 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

"Befiehl dich Jahwe — der rette ihn, / Er reiß ihn heraus, hat er Freude an ihm!"

10 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Ja, du hast mich gezogen aus Mutterschoß, / Mit Vertrauen mich erfüllt an der Mutter Brust.

11 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Auf dich bin ich gewiesen von Anfang an, / Seit meiner Geburt bist du mein Gott.

12 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Sei nicht fern von mir, denn Not ist nah — / Ich habe ja sonst keinen Helfer!

13 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

Viele Stiere haben mich umringt, / Die Starken Basans umgeben mich.

14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Ihren Rachen öffnen sie wider mich / Wie ein reißender, brüllender Löwe.

15 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Wie Wasser bin ich hingegossen, / All meine Gebeine sind auseinandergereckt. / Es ist mein Herz wie Wachs, / Zerschmolzen in meinem Innern.

16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Vertrocknet wie eine Scherbe ist meine Kraft, / Die Zunge klebt mir am Gaumen, / Und du lagerst mich in den Todesstaub.

17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Ja, es haben mich Hunde umringt, / Eine Bösewichterrotte hat mich umkreist, / Sie durchbohren mir Hände und Füße.

18 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

Zählen könnt ich all meine Gebeine; / Sie aber freuen sich meiner Qual.

19 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Sie teilen meine Kleider unter sich / Und werfen das Los über mein Gewand.

20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Du aber, Jahwe, bleib nicht fern! / Meine Stärke, eil mir zu Hilfe!

21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Rette mein Leben vom Schwert, / Aus der Hunde Gewalt reiß meine Seele.

22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Hilf mir doch aus des Löwen Rachen, / Aus der Büffel Hörnern mache mich frei!

23 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Dann will ich meinen Brüdern deinen Namen künden, / Inmitten der Gemeinde dir lobsingen:

24 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

"Die ihr Jahwe fürchtet, preist ihn, / Alle Nachkommen Jakobs, ehret ihn / Und scheut euch vor ihm, alle Israelsöhne!

25 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

Denn nicht verachtet, nicht verschmäht er des Armen Qual, / Nicht hat er sein Antlitz vor ihm verborgen, / Und als er schrie, hat er ihn erhört."

26 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

Dir gilt mein Lobpreis in großer Gemeinde. / Meine Gelübde bezahl ich vor allen Frommen.

27 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Essen sollen Demütige und satt werden; / Preisen werden Jahwe, die ihn suchen: / "Euer Herz soll sich laben auf ewig!"

28 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Des gedenkend werden sich wenden zu Jahwe / Alle Enden der Erde; / Und niederfallen werden vor dir / Alle Geschlechter der Heiden.

29 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

Denn Jahwes ist das Königtum, / Er ist aller Völker Herrscher.

30 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

Niederfallen werden vor ihm alle Großen der Erde, / Wenn sie gegessen haben. / Vor ihm werden auch alle knien. / Die hinabfahren in des Grabes Staub / Und die ihr Leben nicht fristen können.

31 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

Die Nachwelt soll ihm dienen, / Man wird vom Herrn erzählen dem künftigen Geschlecht. Sie werden kommen und seine Treue verkünden / Dem spätern Volk, daß er es vollbracht!